EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Hej!

Emilia fick sin fjärde kramp för två veckor sedan. Vi låg inne på barnavdelningen en vecka, för att de skulle göra en riktig utredning till varför hon får sina kramper.
Igår fick vi göra en MR undersökning, läkarbesök om två veckor för att höra om det och hur vi ska göra i framtiden.
Vi har fått en medicin som ska tas varje kväll för att förebygga kramper, barn med epilepsi får även denna sort. Vi hoppas verkligen att den hjälper och att Emilia nu ska slippa få fler kramper, det är jobbigt för både henne och oss.
Vi har sagt upp dagbarnvårdarplatsen, eftersom jag är arbetslös och snart blir sjukskriven, och till sommaren är det ju planerat att bebis nr 2 ska komma. =)
Jag går in i vecka 25 imorgon och ska på extra kontroll hos BM nästa vecka, hoppas allt är bra!

Det är en annan prematurmamma till två söta tvillingar här som också ska ha barn i sommar, minns inte hennes namn, vill kolla hur det går för henne, om du ser det här, skriv till mig! =)

Annars är det bra här hos oss, ska försöka undvika stora folksamlingar och alla förkylningar m.m som går nu!

Kram

Hej! Känner också igen mig i det ni skriver, ilska över att alla andra får åka hem utan en själv. Men tiden kommer då ni också får åka hem med ett lilla mirakel..
Jag kan inte förstå att vår dotter blir tre år i år, känns som igår man låg på sjukhuset och bad för hennes sköra liv.
Idag är hon nästan som vilken 2,5-åring som helst, busar, springer, blir arg på mamma och pappa när vi inte gör som hon vill eller inte alltid förstår. Hennes ordförråd utökas varje dag som går! Det är helt fantastiskt att se!

Nu ligger Emilia bara -1 på längdkurvan, och -2 på vikt från "normalkurvorna", läkarna har sagt att på 4 år bör hon ha hunnit ikapp sina jämngamla med vikt och längd.

Nu har jag gått in i vecka 33, helt otroligt känns det, jag hoppas och ber varje dag att man får gå så långt som möjligt och helst hela vägen till v 40.
Ibland när jag vaknar på morgonen tänker jag, skönt med en ny morgon, ännu en dag då lill*n 'är kvar i magen.
Man blir så himla nojig dock, varenda sak som skiljer sig från hur det brukar vara, tex att man får ont någonstans eller ngt, så kollar man upp det och ringer runt till systrar som har barn och rådfrågar dem. Kanske blir man extra nojig också när man har ett prematurt barn sen tidigare, jag vet inte...

Ville bara skriva av mig lite.
Ska förresten på tillväxt UL till veckan, ska bli spännande och se lill*n, se om h*n växer som h*n ska osv.

Sköt om er alla!

/Lisette