Är det här sant?

Många säger det och jag vet inte hur många som sa det till mig. Till slut ville jag slå till dom!!
Jag tror inte det spelar någon roll!! Den enkla "sanningen" är att när man är oförklarligt barnlös så letar man efter en lösning och man vänder ut och in på sig själv, provar allt man kan och försöker som en galning begripa varför varför blir det inga barn!! Medans alla runt omkring vill komma med tips.

Hur ska man inte tänka på det?? Och om man inte "får" tänka på det för då blir det inget barn, hur galen blir man inte då?!

Vårt första barn tog fyra år, två IVF och tre missfall på sig. Vårt andra "bara" hände! Då fick jag naturligtvis höra att det var för att jag inte tänkte på det, att jag var avslappnad osv.
Tyvärr är det nog så att det är naturen som bestämmer och det sker när det sker. Vi är så vana att få bestämma själva och i den här frågan har vi nästan ingenting att säga till om.
Det enda vi kan göra är att ta hand om oss själva och vår partner och fortsätta kämpa!

Hjärnan har mycket lite med fertiliteten att göra...
Det är snarare så att när man är oförklarligt barnlös söker man hela tiden efter en lösning! Ett sätt att påverka situationen själv. Tro mig, jag har försökt det mesta även om jag innerst inne hela tiden visste att inte hade någon betydelse.
Har man ÄL och mannen inte har något problem med sina spermier, är det BARA slumpen som avgör!!!
I 3 års tid var vi stor konsumenter på ÄL stickor och det var bara humor som gjorde att vi stod ut med produktionssex till slut.
När vår dotter sen blev till helt av sig själv så var det inte ens "rätt" period i månaden. Jag är fortfarande förundrad över hur det gick till. SLUMPEN och en jäkla massa tur.