Är det här sant?

Nej! Men däremot kan extrem stress under längre tid påverka ÄL.

det där med at tänka på det för mycket tror ja stämmer det har skiiit många sagt till mej ....men det e svårt att inte göra det när längtan e stor ...

Många säger det och jag vet inte hur många som sa det till mig. Till slut ville jag slå till dom!!
Jag tror inte det spelar någon roll!! Den enkla "sanningen" är att när man är oförklarligt barnlös så letar man efter en lösning och man vänder ut och in på sig själv, provar allt man kan och försöker som en galning begripa varför varför blir det inga barn!! Medans alla runt omkring vill komma med tips.

Hur ska man inte tänka på det?? Och om man inte "får" tänka på det för då blir det inget barn, hur galen blir man inte då?!

Vårt första barn tog fyra år, två IVF och tre missfall på sig. Vårt andra "bara" hände! Då fick jag naturligtvis höra att det var för att jag inte tänkte på det, att jag var avslappnad osv.
Tyvärr är det nog så att det är naturen som bestämmer och det sker när det sker. Vi är så vana att få bestämma själva och i den här frågan har vi nästan ingenting att säga till om.
Det enda vi kan göra är att ta hand om oss själva och vår partner och fortsätta kämpa!

Själva tänkandet är nog ingen orsak. Men stressen som man får av att det aldrig händer något tror jag är det som avgör. Lycka till.

NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har sagt det förr och kommer säga det en miljon gånger till om det behövs-tänkandet påverkar INTE fertiliteten! Stress påverkar inte heller om den inte är så extrem att äl uteblir,men då är det ju DET som är problemet och det lär man ju märka om mensen försvinner. Vanlig stress påverkar INTE!

Om det vore så så skulle det ju bara vara de som blir gravida av "misstag" som skulle bli gravida, alla andra tänker väl ändå på en hel del om man försöker att få barn.

Och som jag läste i en annan tråd: Det vore verkligen märkligt om kroppen skulle reagera som "åh hon vill bli gravid, då stänger jag av ägglossningen".

När man hör sådana saker måste man tänka lite kritiskt. Det känns som att saker och ting snabbt blir en sanning när det gäller fertilitet trots att fertilitetsläkarna (i alla fall alla jag träffat) är överens om att det bara finns ett sätt och det är att ha sex vid ÄL och ha slumpen på sin sida. Jag kan inte fatta att så många går på alla dessa mirakelmetoder. Det vore ju väldigt konstigt om naturen ordnat det så att man måste ligga med benen högt, äta bidrottninggelé eller vad som helst annat för att bli gravid. Tänk när inte internet fanns och dessa myter spreds....hur i hela friden blev folk gravida överhuvudtaget. Att tänka sig till minskad fertilitet är givetvis inte möjligt (om förutsättningarna inte är som Pimpinellan skriver förstås, vilket är mycket ovanligt). Exakt vad i kroppen är det som har en sådan direktlänk till hjärnan att ens fertilitet påverkas? Spermiernas kvalité? Slemhinnans tjocklek? Eller vad?

Hjärnan har mycket lite med fertiliteten att göra...
Det är snarare så att när man är oförklarligt barnlös söker man hela tiden efter en lösning! Ett sätt att påverka situationen själv. Tro mig, jag har försökt det mesta även om jag innerst inne hela tiden visste att inte hade någon betydelse.
Har man ÄL och mannen inte har något problem med sina spermier, är det BARA slumpen som avgör!!!
I 3 års tid var vi stor konsumenter på ÄL stickor och det var bara humor som gjorde att vi stod ut med produktionssex till slut.
När vår dotter sen blev till helt av sig själv så var det inte ens "rätt" period i månaden. Jag är fortfarande förundrad över hur det gick till. SLUMPEN och en jäkla massa tur.

Man måste ha bra ägganlag också, har man inte det blir man inte gravid under ägglossning. Oförklarlig barnlöshet har ofta att göra med äggkvaliteten sa min IVF-läkare. Sådant kan man bara konstatera vid IVF när man plockar ut äggen och studerar dem. Vissa har bra ägganlag vissa inte, för många går det lite upp och ner. Men för de allra flesta funkar det så småningom. För 90% av oss.

Nej, det är inte sant!!!