Traumatisk första förlossning - hur gjorde ni med andra?
Hemskt att höra att vad ni gått igenom, men lite skönt att veta att man inte är ensam. Jag har för länge sedan efterlyst någon som haft 5 timmars krystvärkar... men den tråden blev det inte så mycket med då jag verkade vara ensam.... Med våran lilla gick det dock bättre. Visst - hon låg mellan liv och död några dygn, men slapp tack och lov någon skada till följd av den jobbiga förlossningen. Samma här annars som "adams family", ett avslut med sugklocka som lossnade gång på gång... till slut avbröt dom och snittade i stället då lillan lade av.
Tack och lov fick dom ut henne snabbt nog, men traumatisk - ja det är det minsta man kan säga. Jag minns bara fragment av förlossningen, men det är visst normalt. Men jag har ju både min man och journalen att titta i vad som hände och så.
När jag blev gravid igen gick jag till spec.mödravården i v.5 (precis när jag plussat) och berättade om mina valmöjligheter som dom kunde få ställa upp på om dom ville. Endera bli lovad snitt eller så ville jag göra abort - omedelbart!!!! Jag minns att jag satt och skakade hela besöket och var fast besluten över mina båda val! Det hade ju inte gått så långt och jag ville verkligen avsluta så fort det bara gick om jag inte kunde bli lovad snitt. Det var absolut inte meningen att bli gravid och jag trodde inte att jag kunde bli det heller!!!
Jag blev lovad snitt innan jag hunnit blinka! Jag var skiiitskraj!!!! Men det var innan jag visste hur ett planerat snitt kunde vara...
Snittet blev för mig en resa till himmelriket. Att efter en så traumatisk upplevelse få vara med om något så underbart som ett planerat snitt, det var tveklöst det vackraste och mest underbara jag någonsin upplevt!!!! Jag skulle kunna göra om det 100 gånger!!!! Allt var så lugnt och fint och .... mmmmm, fäller nästan en liten lyckotår när jag skriver det här!!!
Det fick mig inte att glömma min första hemska förlossningsupplevelse, det är inget jag vill göra heller, men det fick det hemska från första gången att hamnat rejält i skuggan av det vackra jag fick uppleva! De traumatiska minnena har helt enkelt knoppats av till att bli mindre traumatiska minnen. Om jag inte blivit "överrumplad" av graviditeten sådär så hade jag nog inte vågat mig på att skaffa fler barn.