Traumatisk första förlossning - hur gjorde ni med andra?

Sitter också och funderar på detta med att vara rädd inför en andra förlossning. Jag blev igångsatt förra året i v. 42+3 och det hela slutade med att vi fick en flicka med en svår syrebrist som lett till att hon är cp-skadad och mycket påverkad i hela kroppen. Jag är nu i v. 19 och har ett bf som i princip är exakt ett år sen vår flicka föddes och känner mig nu totalt livrädd inför själva förlossningen. Jag vet inte vad det beror på att vår flicka inte kom ut som hon skulle och därför känner jag att jag absolut inte kan välja nåt annat än snitt denna gången, men jag är livrädd för snitt vilket jag alltid varit men nu har jag även det fruktansvärda slutet på min förra förlossningen i bakhuvudet..... Hoppas på att få komma till förlossningen och gå igenom ALLT innan det är dags så jag kan känna mig trygg. Är rädd att vara i panik när det väl gäller...

Jag går hos en psykolog för att bearbeta att livet med vår flicka inte kommer bli det liv som vi trodde och önskade och där pratar jag även lite om mina tankar kring den nya bebisen. Min bm är fanastisk och henne hade jag även när jag väntade Ellen så hon är helt införstådd i vår sitaution (min sambo vill inte vara med om jag skulle välja en vanlig förlossning, det är för jobbigt för honom) Ska ta upp alla tankar med henne nästa besök så får hon se om jag ska fortsätta prata med henne eller gå vidare till Aurora.

Härligt att din man också tycker det kan vara en bra idé med en doula...Det är ju viktigt att man trivs båda....