Adopterade upplever vardagsrasism i Sverige - vad är dina upplevelser/erfarenheter?

Jamen jösses alltså... Jag håller med er andra. Det räcker ju att läsa det första stycket, så faller allt:

"I vår bok Adoption med förhinder som redovisar en intervjustudie med 20 vuxna adopterade och 8 adoptivföräldrar i Sverige, berättar dessa om att utlandsadopterade utsätts för en systematisk rasdiskriminering i vardagen i dagens Sverige."

Korrekt hade varit, med tanke på det yttepyttelilla urvalet (och hur har detta urval ens gått till? Jag minns att de sökte intresserade adoptivföräldrar bl a på adoptera.nu) ur den i jämförelse extremt stora moderpopulationen "adoperade i Sverige", att skriva att att DESSA utlandsadopterade och just barn till DESSA adoptivföräldrar utsätts för en "systematiskt rasdiskriminering i vardagen i dagens Sverige". Större slutsatser än så kan man inte få om man totalt tillfrågar _maximalt_ 28 familjer (det kan ju vara syskon och äkta par med i studien...) ur en så stor grupp! Med andra ord är resultatet faktiskt inte särskilt intressant i frågan just rasism och adoption. Inte i något större perspektiv än just de här max 28 familjerna. Det är helt makalöst att detta dels publiceras och dels får kallas för och bedrivas som forskning! Eftersom antalet tillfrågade är alldeles på tok för litet och resultatet därmed fullständigt saknar statistisk signifikans. MEN några adoptionsokunniga eller adoptionsmotståndare kommer säkert läsa det där utan att tänka och därmed tro på det rakt av som någon slags allmän sanning...

Mina barn är bara fyra och ett år ännu, men hittills har vi inte stött på NÅGON vardagsrasism överhuvudtaget. Jag hoppas att det kommer att förbli så, även om det förstås finns folk till allt...

Precis så trodde jag med... Men i artikeln slås det fast att:

"Adoptivföräldrar berättar att hudfärg tilldelas betydelse redan i förskolan genom att adopterade barn blir retade och inte får vara med och leka med andra barn."

Nu går i och för sig mina barn bara i öppna förskolan än så länge, där jag är med, men faktum är att jag bara hört ett enda förskolebarn ens uttala ordet "brun" i närheten av min äldsta son. Den pojken refererade till honom som "den bruna pojken" (och hela meningen var: "Den bruna pojken är med mig!" så det var inte negativt sagt och sades till barn som vi aldrig hade träffat förut) varpå de andra barnen såg förvirrade ut och såg sig omkring och verkade inte förstå vem han pratade om trots att sonen stod mitt i klungan... Pojken i fråga hade då själv nyligen varit i ett afrikanskt land och hämtat sin lillebror, så jag antar att det kan ha bidragit till kategoriseringen. Annars verkar barn vara befriande färgblinda och än så länge har ingen ens reagerat på att jag som deras mamma är markant blekare än mina söner.

För mig spelar det egentligen ingen roll vem som gör det, jag är nöjd bara det faktiskt har _forskats_ på det, på riktigt. Gör man det på _rätt_ sätt ska det inte spela så stor roll vad forskaren har för egna förutfattade meningar, resultatet talar då för sig själv. Men det här som de ägnat sig åt säger ju absolut ingenting, generellt sett. Inte heller TH's tidigare sk. forskning som jag läst, har uppfyllt några som helst ambitioner att spegla verkligheten - bara att stödja hans personliga åsikter. Det tycker jag är uselt och förvånande att man faktiskt kan få betalt och en massa mediaplats för sånt...

Ja, Carina Tigervall är adoptivförälder. Man kan lätt förstå hennes del av vinklingen och intresset i det här utifrån hennes bakgrund: www.immi.se/imer/thesis/tigervall.htm

Man kan läsa mer om bakgrunden till den här undersökningen (förlåt, tre-års-omfattande-forskningen som dessutom resulterat i en bok: www.bokus.com/b/9789188560919.html ) här:
www.tobiashubinette.se/forskningsprojekt.pdf

Intressant att de valt den undersökningsmetod och de frågeställningar de valt och att de från början hade tänkt ha 20-25 vuxna adopterade och 20-25 adoptivföräldrar men slutändan blev det 20-8. Hm... Vad MÄRKLIGT att de kom fram till precis det de kom fram till, är det inte? *ironi*

Här är en annan artikel om boken: www.vk.se/Article.jsp

Hur vanligt är egentligen det här? Jag menar, är jag extremt förskonad från puckat folk eller har någon av de här åtta familjerna haft otur...?

"Adoptivföräldrar kan berätta hur andra barn inte låtit deras små vara i sandlådan. Deras föräldrar har först suttit passiva, men när adoptivföräldern försynt närmar sig sitt barn händer något. Plötsligt får lille Kalle veta av sin mamma eller pappa att det inte är okej att inte låta "bruna barn" vara med och leka."

Här är en annan artikel om samma undersökning: www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=858442

Hahaha, eller som när min äldsta son skulle beskriva vilken av flickorna på ÖF som var så rolig att leka med. Den ena är född i Kina och mycket ljus i hyn, den andra i Sydafrika och mörk i hyn. Jag förstod inte riktigt vem han menade och han förklarade lugnt: "Hon med långa håret"