Adopterade upplever vardagsrasism i Sverige - vad är dina upplevelser/erfarenheter?

Jag är inget fan av Tobias Hübinette och tycker precis som ni andra att underlaget är för litet men jag tycker att ämnet är viktigt.

Med all respekt så tror jag inte att vardagsrasismen dyker upp för små barn i sällskap med sina vita föräldrar. Det intressanta är vad som händer när våra barn blir tonåringar och vuxna och rör sig ute i samhället utan vårt sällskap. Att vi med små barn inte märker något säger inte så mycket om hur det är eller blir i andra åldrar.

Jag tycker inte heller att man kan dra några slutsatser om internationell adoptions vara eller icke vara med en sådan här (eller liknande) studie som underlag. Man ska snarare titta på vad man ska göra åt problemet i Sverige.

Om det är så så är det naturligtvis ett problem. Att det skulle vara så vanligt har jag svårt att tro även om även jag vet att det faktiskt förekommer. Om det är vanligt eller ej går liksom inte att få svar på med det lilla underlaget. Sen tycker jag fortfarande att det är intressant vad som händer när barnen växer upp och blir äldre och rör sig utan oss föräldrar.

Tyvärr är det så att så fort TH är inblandad så blir vi adoptivföräldrar misstänksamma, med all rätt kanske. Jag önskar att någon annan, som inte väcker så mycket känslor, kunde forska i ämnet. Carina Tigervall är väl för övrigt adoptivförälder om jag inte missminner mig från diskussionerna på adoptera.nu.

Ämnet är viktigt och även om de allra flesta av oss inte rasismen när våra barn är små så betyder det inte att de inte kommer att råka ut för det senare. Det är oroande.

Ethi skrev 2009-01-09 15:03:30 följande: