Otrogen men inte upptäckt???

Jag är kanske snart där. Jag som ALDRIG varit otrogen. Som föraktat otrohet och ansett att det är svagsinnade människor som inte kan göra ett val.

Gift och älskar min man, har allt jag behöver. Bra sexliv.
så mötte jag han.. han som får det att vändas i magen av längtan. Han som kände instinktivt samma för mig. Det går inte. Vi är som magneter som dras till varandra. Vi försöker verkligen att hålla låg profil men det slår gnistor och folk på jobbet har nu verkligen börjat märka det. Det pratas.

Jag är så förälskad. Men jag älskar min man så mycket. Älskar vårt liv. Hans släkt, barnen mår bra av att binär en familj. Hur skulle jag kunna bryta det?

Men att inte få kyssa min förälskelse är fruktansvärt. Jag längtar varje vaken timme. Men att inse att jag skulle krossa den jag älskar (min man) krossar mig med.

Lösningen är ju att avlägsna sig. Byta jobb. Springa. Men det gör fysiskt ont i mig att veta att jag inte kommer få uppleva det. Att jag missat denna chans. Kanske aldrig kommer få känna detta igen. Den tanken är outhärdlig.

Så döm inte där ute. Förälskelse är dokumenterat att det gör oss dumma i huvudet. Det är instinkter som tar över förståndet. Otrohet ÄR fel. Men det betyder inte att människan som är det är OND. Livet är bara väldigt komplext och vi lever idag läääänge och vi ska leva läääääänge med våra partners. Man behöver inte acceptera, men man kan faktiskt försöka förstå.