Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?

Hej ErikaoFreja,

Jag förstår vad du menar med synen på uppfostran/barnomsorg/skola. Även vi var bekymrade över det när vi flyttade till UK men vi har haft en bra dialog både med nursery och skolan gällande vad vi tycker är ok och inte och de har varit väldigt tillmötesgående och förtående. En bra sak med i alla fall vår del av UK är att man har stor förståelse och respekt för folks olikheter och det har hjälpt oss.

Sen tänker jag också att Sverige är ett otroligt barnvänligt land och att fördelarna med barnomsorg mm gör att det är där man borde bo som förälder. Hemlängtan har drabbat mig i olika perioder och särskilt efter att vi tvingades flytta till en helt annan del av England och lämna det lilla sociala nätverk vi byggt upp. Så jag förstår dig.

Såvitt jag vet existerar knappt VAB in England -det är ett klart hårdare arbetsklimat än i Sverige, på alla fronter. Min närmsta chef är bra och jag har vabbat någon gång, även om antal gånger kan räknas på fem fingrar. Jag var själv chef på mitt första jobb här och försökte köra en någotsånär svensk stil på chefandet.

Nu är vi inte där än eftersom vi tänkt stanna ett tag till i England, men vi har börjat kika på vad det finns för engelska skolor i Stockholm och Uppsala. Vi kommer att behöva en lågstadieskola med engelskt curriculum så barnen kan gå över på ett smidigt sätt när vi väl flyttar tillbaks till Svedala.

Tanken, den dagen vi flyttar tillbaks till Sverige gör vi nog det framförallt för att det är dags för något nytt, och faktiskt en utmaning,då vi varit borta ett bra tag. Att enbart drivas iväg av hemlängtan känns inte lika motiverande, även om den kan finnas i bakgrunden. Kanske din man ändå just ser det som en spännande utmaning och en möjlighet till att pröva något nytt. Däremot så vore det nog bra att åtminstone se till att ni inte hamnar i inre Jämtland eller dylikt för att undvika att hamna i en situation där det blir svårt med jobb. De flesta medföljande partners jag träffat från engelskspråkiga eller europeiska länder jag träffat har hittat sitt community att umgås med, i alla fall i Stockholm.

Tanken, den dagen vi flyttar tillbaks till Sverige gör vi nog det framförallt för att det är dags för något nytt, och faktiskt en utmaning,då vi varit borta ett bra tag. Att enbart drivas iväg av hemlängtan känns inte lika motiverande, även om den kan finnas i bakgrunden. Kanske din man ändå just ser det som en spännande utmaning och en möjlighet till att pröva något nytt. Däremot så vore det nog bra att åtminstone se till att ni inte hamnar i inre Jämtland eller dylikt för att undvika att hamna i en situation där det blir svårt med jobb. De flesta medföljande partners jag träffat från engelskspråkiga eller europeiska länder jag träffat har hittat sitt community att umgås med, i alla fall i Stockholm.