Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?
Sitter här mitt i natten och känner igen mig i mycket av det ni skriver. Nu har jag och sambon en bra relation men själv är jag pâ gränsen till deprimerad. Är ensam med 2 barn hela dagarna och även om jag har ett par vänner jag kan träffa sâ blir det inte av dâ det är för "krângligt" att âka med 2 barn vare sig man väljer bil eller kommunalt. Jag är utan jobb och tror inte att jag kommer fâ nâgot heller. Bor i spanien med högst arbetslöshet i europa och vill inte jobba heltid för 600 euros i mânaden.
Det jobbigaste är nog att ingen här fattar hur man har det heller. De ár sâ efter i tänkandet att de anser at man dragit en vinst lott bara för att man har en karl och barn trots att gubben jobbar 12 timmar om dagen samt lördagar.
Min sambo vill inte flytta till Sverige och jag vet inte hur det skulle vara för oss att bo där heller men jag saknar min familj och vänner som ser mig för mig. För sambons familj ár jag bara deras barnbarns mamma typ. De pratar bara om barnen och inget annat. Hemma i Sverige kan man prata om allt möjligt men här verkar de knappt prata alls inom familjen.
Sedan blir man ju alldeles knäsvag om man tänker tanken om det skulle "ta slut" en dag. Vad jag vet sâ har jag ingen rätt att flytta till Sverige med barnen(men vi är inte gifta sâ jag kan ha fel)utan min sambos tillâtelse. Det gör ju att jag känner mig helt beroende av min sambo. Hans vilja min lag typ! Hjälp!