Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
Jag fick inte lyfta på sex veckor, bada var ok när sårläkningen var klar.
Jag fick inte lyfta på sex veckor, bada var ok när sårläkningen var klar.
Erica: jag opererades för främre framfall i mars 2010 och bakre i oktober samma år.
Läkarna beskrev det som grav defekt och det var muskler som släppt.
Nu känner jag mig så gott som återställd men springa finns inte på kartan!!!! Provade barnens studsmatta och det går inte heller...
Erica: ingen mer op planerad men jag räknar med återfall så småningom.
Jag kan gå promenader, bära tungt, träna på gymet osv. Dock inte hoppa och springa eftersom det känns väldigt obehagligt. Vill inte fresta på mer än nödvändigt.
Jag känner inte igen mig i era beskrivningar utan har hela tiden blivit väldigt bra hanterad av vården utom just när de sydde mig efter förlossningen, men då blödde jag massor samtidigt så det jag kan trots allt förstå att det var svårt att få till bra!
Till mig sa min gyn att de undviker att sätta in nät på yngre personer med aktivt sexliv eftersom det gör det för stumt.
Erica: har för mig att tappen/livmodern sitter hyfsat högt upp, inget jag besväras av, inte före op heller.
Det var på efterkontrollen efter första förlossningen som bm konstaterade rectocelet.
Jag tycker att jag är besvärsfri idag , men visst händer det att jag känner lite obehag någon gång och visst önskar jag att jag kunde hoppa studsmatta med barnen!!!
Är kass på att knipa och måste ta tag i det omgående!!!!
erica: Man kan bli så gott som återställd i vardagen och både bära och leka med barnen. Dock är det ju som Minnie skriver att man får inse att vissa saker bara inte kommer att funkar alternativt inte vara värda att utsätta sig för pga risk för återfall!
Jag är inte alls lika fixerad vid mitt underliv längre, tänker inte så mkt mer på det nu än innan jag blev gravid, men visst tänker jag mig för de gånger det känns obehagligt!!!
Surmamma/sursambo/surfru behöver man i alla fall inte alls vara!!!!
Dels blir man bättre dels får man ställa in sig på att livet blir lite annorlunda. Förmodligen lättare för mig som aldrig varit inne på löpträning, men jag väljer ju även bort träning med hopp mm. Min största sorg nu är att jag inte kan hoppa studsmatta med barnen som maken gör så gott som varje dag!!!
Pseudo: om du klickar på "visa endast" på mitt namn kan du läsa om hur jag mådde tiden efter min op i oktober 2010. Hade rejält ont första dagarna, låg i princip hela första veckan.
Maandiiz: de opererar inte om man planerar fler barn eftersom återfallsrisken är 100%.
Jag har opererats för både främre och bakre och har aldrig haft problem med att få op. Min defekt beskrevs som grav så det är förmodligen därför!
Minnie: typiskt också- man glömmer alltid nåt...
Nåt som inte känns bra här är att när jag blir nödig så spänns mellangården ned så mycket alltså strax innan det är dax för att sätta sig på toan och när jag sitter på toa o det ska ut..är så rädd att allt ska bli förstört av tyngden som blir..det här är nåt som faktiskt känns värre än förut...faaan känns inte bra.... är det nåt du känner igen? eller nån annan som är opererad?