• Minnie7

    Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

    Minnie7 skrev 2015-12-19 08:46:15 följande:
    Kommer knappt ihåg längre :-/, men har för mig att jag från början inte hade en riktig känsla av när jag behövde kissa. Sedan kom trängningar och jag fick kissa på regelbundna tider. Detta kom rel snabbt efter förlossningen. Blev op ett år efter (bakre plastik) och trängningarna fortsatte. Efter 1,5 år efter förlossningen gjorde jag en TVT. Fick därefter tre urinvägsinfektioner men efter det slutade både smärta och trängningarna tvärt. Det var ca 2 år efter förlossningen och ett år efter den bakre plastiken. Sedan dess har jag haft "normal" känsla när jag behöver kissa. Så - jag gissar på nervskada även hos mig där nerven sedan återhämtade sig.

    Hoppas det löser sig för dig med op och tid!
    Just ja, knipövningar. Gjorde många de första två åren. Nu blir det inte så ofta längre. De hjälpte aldrig mig speciellt bra. Tror inte mina muskler är helt hundra så de går att träna upp.
  • Minnie7
    Zenitz skrev 2015-12-19 11:45:59 följande:

    Minnie7, när blev utbuktningen bättre? Får du den nu om du varit aktiv?


    Blev successivt bättre efter op. Ser däremot inget samband med ansträngning eller annat. Ibland kommer det och jag vet inte riktigt varför.
  • Minnie7
    LisaN80 skrev 2016-01-18 11:50:34 följande:

    Hej!
    Jag har läst genom hela tråden vilket tog ett tag hehe... Vet inte om den är aktiv längre men jag har en fråga till dig Minnie7!
    Vad jag kunnat utläsa bor du i Uppsala och blev remitterad från Ackis till Linköping. Vad jag undrar är om du gick till ngn privat gynekolog också som du kan rekommendera och som tog dig på allvar. Jag har varit i kontakt med gynmottagningen på ackis men de tycker jag ska söka privat först. Vet ju inte alls vilken man ska välja!


    Hej, jag bor inte i Uppsala utan i Småland. Men det fanns en tjej från Uppsala här i tråden. Hemligkvinna tror jag hon hette. Hon vet nog massor!!
  • Minnie7
    LisaN80 skrev 2016-01-19 11:21:25 följande:

    Tack för svaret Zenitz o tips på hur man kan underlätta nr 2. Har ångest för det varje morgon, måste gå precis när jag får känning annars blir d inte mer den dagen o jag får ju oftast inte ut allt. Men ska testa dina tips!!!

    Ja nu läste jag dina inlägg o ser att du också hade en skada på samma muskel. Efter hur lång tid efter förlossningen hörde du av dig till gyn? För mig har det ju 'bara' gått 3 månader så de kanske tycker det är för tidigt... Kan man få tid där även om man hör till ett annat landsting?

    Hur mår du efter op?


    Jag tycker absolut du ska söka Eva direkt via Universitetssjukhuset. Behövs ingen remiss. Om det är en skada på muskeln kommer den inte läka spontant utan borde ha sytts i samband med förlossningen. Vänta inte utan ring nu.
  • Minnie7
    Zenitz skrev 2016-01-19 11:58:50 följande:

    Minnie7 eller någon annan som op. Hur länge hade ni blödning eller sårvätska efter op?


    Jag fick en blödningskomplikation 11 dagar efter operationen så jag har lite svårt att säga hur länge jag egentligen skulle ha blött efter op. Men ett par veckor alldeles säkert.
  • Minnie7
    Zenitz skrev 2016-01-18 21:39:14 följande:

    Minnie7 och che71, har ni kunnat gå vidare från förlossningsskadan och fått ett bra liv nu? Jag sörjer fortfarande mitt förändrade underliv och skadan jag fått. Jag tycker att kisstrålen lever sitt eget liv och framväggen känns hängig, även om läkare tycker att den är ok. Är också rädd för allt som kan förvärra det. Lyfter inget tungt och har tom svårt för promenader pga av obehaget. Vet att jag nu borde träna upp core nu mer än nånsin men det är svårt. Är rädd att det alltid ska kännas såhär.


    Ja, jag är en bra bit på väg iallafall med att kunna gå vidare. Kan nog säga att jag har accepterat mitt nya underliv i dagsläget men det har tagit tid. Kanske det sista året har varit riktigt ok och då förlöstes jag 2011. Jag undrar dock hur det blir i klimakteriet.
  • Minnie7
    LisaN80 skrev 2016-01-20 19:33:23 följande:

    Tack för hjälpen M och Z! Ringde till Linköping idag o har nu fått en tid den 24/2. Så skönt! Tänkte att det vore bäst o skriva ner mina symptom o funderingar på papper... Jag börjar alltid gråta när jag ska prata om detta så jag är rädd att jag inte kommer få fram det jag vill annars!

    Vad skönt Minnie att du börjar kunna gå vidare. Det är inte lätt detta. Förståelsen är ju minimal från samhället sida! Är jättechockad över fen dåliga eftervården, man övertalar o tutar i oss kvinnor att vi ska föda vaginalt o sen vill man inte följa upp o ta tag i de skador som uppstår. Visst vi får komma på efterkontroll men iaf min BM som förvisso var sympatisk kunde inget alls om mina problem.


    Vad bra! Och jag grät så mkt första gången jag kom till Eva. Hon var helt fantastisk! Så hon är van vid det. En lapp med anteckningar är bra. Det har jag också alltid haft. Jag kommer aldrig glömma mitt första möte med henne. Få hade jag ju träffat X antal gynekologer och sjukgymnast. Alla sa olika. Från bara obefintligt knip pga att jag kniptränat dåligt till framfall. Det tog Eva bara någon minut att förklara mina skador och säga att hon kunde åtgärda dem. Då grät jag igen (i gynstolen)- fast av lycka!

    Eftervården och kunskap ang förlossningsskador är under all kritik. Fattar över huvud taget inte hur alla barnmorskor och gynekologer anses kapabla att sy ihop alla grad 1 och 2. Borde vara specialkunskap även till grova 2:or. Är ju så fruktansvärt viktigt att musklerna sys ihop på rätt sätt. Det värsta är att även vi kvinnor emellan har så dålig förståelse. Men så är det kanske- man kan inte ens ana hur fruktansvärt det känns med ett vidöppet, värkande underliv. Livet krossas ju totalt. Man kan inte gå, stå eller sitta ordentligt. Inte ha närhet med sin partner och inte ens kissa eller bajsa normalt. Det är hemskt. Och något som man är totalt oförberedd på dessutom! Hade jag vetat hur vanligt detta är hade jag aldrig fött vaginalt. Det är mitt största misstag någonsin!
  • Minnie7
    LisaN80 skrev 2016-01-26 10:50:47 följande:

    Che71

    Vad skönt att det blivit bättre men vilken tid det tog! Verkar jobbigt dock med den där fliken...

    Zenitz:

    Hur mår du efter operationen?

    Jag tycker att det psykiska nästan år jobbigare ibland än det fysiska. Har börjat prata med psykolog, känns ju skönt att gråta av sig när jag är där. Men jag har fortfarande lika svårt att tackla känslorna av hopplöshet o oro inför framtiden.

    Dagen börjar med ångest över att jag inte ska sköta magen, om det inte går mår jag dåligt hela dagen sedan o är orolig över att det inte ska gå nästa dag. Så knäppt! Skulle säkert gå mkt bättre utan oron. Har haft förstoppningsproblematik sedan tidigare vid miljöombyte så för mig är det psykiskt till stor del tror jag. Har bokat läkartid för att få hjälp med att trappa ner på laxerande eller råd om byte till ngt annat...

    När jag väl skött magen kommer ångesten ändå sköljande över mig. Känner mig äcklig o har svårt att acceptera hur jag ser ut. Är ledsen över allt jag inte kommer kunna göra i framtiden...

    Men helst av allt vill jag bara slippa den konstanta otäcka känslan av öppenhet, att det känns blött även att det inte är det o att ngt sitter mellan benen. Någon som känner igen det?

    Hur har ni gjort för att tackla den psykiska biten? Känns så dumt o sitta hemma o gråta varje dag under föräldraledigheten!!!

    Kram!


    Jag tror du kommer bli hjälpt av en op och sedan kommer du sakta men säkert känna dig bättre psykiskt också. Men, visst tar det tid och det kommer alltid sitta kvar i minnet dock inte lika starkt. Jag jobbar inom vården och det tog ett bra tag innan jag kunde gå till förlossningen utan att kämpa emot tårar och vrede över hur allt blev. Känner fortfarande avsky men inte på samma sätt.
  • Minnie7
    LisaN80 skrev 2016-01-27 09:40:41 följande:

    Ja har läst era inlägg o ingen av er har haft det lätt (har det lätt). Man måste ju få vara ledsen o med tiden så kanske det blir bättre. Men det är så lätt o känna sorg över att det blev så här, vi tänker ju alla på det här med snitt i stället! O man blir så förbannad på förlossningsvården när man tänker på det!

    Jag har ju en tid hos Eva så får jag får se vad hon säger. Borde försöka tänka på nåt annat tills jag kommer dit! Är så rädd bara att hon kommer säga att det antingen inte kommer bli så mkt bättre av sig självt och/eller att det inte hjälper med op.

    Känner ngn igen känsla av öppenhet mellan benen o att det typ känns blött fast det inte är det? O som en luftbubbla ibland?

    Kan inte bajsa längre utan att överdosera laktulos så det verkar ju vara vanebildande. Tar även bulkmedel sedan en tid tillbaka. Vet någon hur det är med tex movicol, är det också vanebildande?

    Hur gör man förresten för att klistra in det meddelande man svarar på, det i grått?


    Kommer absolut ihåg den öppna känslan och det är ett typiskt symtom när inte musklerna är hela i underlivet. Minns särskilt en gång när jag satte mig på huk och grabbade tag i "hela paketet" och skulle dra ut det- typ. Kändes som att det skulle ramla ut ändå. Luften ja- när jag suttit på toa och reste mig upp fick jag alltid trycka ut luft.

    Var lugn- Eva kommer kunna hjälpa dig. Det är jag övertygad om!
  • Minnie7
    PrinsessanNova13 skrev 2016-01-31 03:50:17 följande:

    Hejsan!
    Jag behöver lite råd....jag har gjort en bakre "plastik",vet inte vad jag ska kalla det....via landstinget,inte den bästa men det är 2 år sedan.
    Nu har jag blivit gravid och i huvudet snurrar allt möjligt :/
    Kan man ens föda vaginalt om man opererat sig?
    Hur stor är chansen att allt går upp?
    Jag hade ingen mellangård alls kvar innan op och operationen var mindre lyckad och den nya mellangården är skör och hänger inte helt ihop med bäckenbotten eller hur jag ska förklara....
    Meningen var egentligen att jag skulle till Eva Uustal (osäker på stavningen) för en undersökning/utredning då jag inte kan knipa trots op,eller jag kan knipa men inte med ena sidan typ.... men nu kom detta emellan....
    Känner mig så himla orolig,nätterna är värst!
    Jag vet nämligen inte om jag fixar att få snitt men att föda vaginalt och hamna i samma helvete igen vill jag inte heller....
    Jag är rädd att ett snitt skulle kännas konstigt,att kroppen/jag inte ska likasom hinna med att fatta att det kommer en bebis,förstår ni hur jag menar.....
    Trots mina tidigare skador så älskar jag att föda barn,låter säkert helknasigt,men själva processen att föda till att få barnet i famnen är något jätteviktigt för mig....

    Usch,vad har man ställt till med !!!

    Någon som vet nån som fött barn efter en operation?

    Kram till er alla <3


    Nej, jag vet faktiskt inte. Har bara "hört" att op är förgäves om man ska föda vaginalt igen och det är därför som de väntar med op tills man fött alla barn. Men jag vet inte säkert.

    Dock kan jag informera om planerat snitt då mitt första barn föddes med ett sådant. Nu är vi lite olika du och jag eftersom jag aldrig har känt att det är viktigt för mig att föda just vaginalt. Hur barnet kommer ut har absolut ingen betydelse för mig bara jag och barnet kan undvika skador. Sedan är jag en ganska kontrollerande person och då är vaginalförlossning lite läskigare eftersom det är lite oberäkneligt (vet inte hur lång tid det tar, när det sätter igång, hur det känns, vad som händer efteråt mm).
    Hur som helst- OM det blir snitt för din del (säger bara OM) så var i allafall min upplevelse av planerat snitt helt fantastisk!
    Vi fick ett datum (behövde inte gå över tiden), fick komma in tidigt på morgonen och förbereddes. Åkte ner på op och fick en ryggbedövning. Mkt smidigt- kände ingenting av den. Barnet föddes sedan ca 10 minuter senare. Då kollar en läkare så bebisen mår bra och sedan kan man få barnet till sig om man önskar och mår bra (alltså redan på op bordet). Efter det åkte vi alla tillsammans upp på förlossningen igen (jag behövde alltså inte vara utan varken sambon eller bebisen). Allt var klart på under 1 timma. Tre timmar senare stog jag upp och gick några steg. För smärtan efteråt klarade jag mig med alvedon och voltaren de tre första dygnen och sedan enbart alvedon i ett par dagar till. Var helt som vanligt två veckor efter. Precis som om jag aldrig fött barn!

    Ta upp dina frågor med mödravården så måste de kunna svara på hur du kan föda. Lycka till oavsett!!
  • Minnie7
    Missmli skrev 2016-02-01 09:20:00 följande:

    Hej ! En tjej här på 24 år som just nu känner mig ensammast i världen.

    Jag födde mitt andra barn för 9.5 månader sen. Jag har besvär med inväntade ändtarm/bakreväggen. Och sen det som jag tycker är värst. Livmodern buktar ner i slidan. Så tappen är nästan påväg ut. Jag mår nog mest psykiskt dåligt över detta men har som jag gissar att dom flesta andra här också har tyngdkönsla och lite skav . Men mest av allt lider jag psykiskt av detta. Jag blir så låst. Orkar knappt göra något, vill inte göra något eftersom de känns som de blir värre då. Har ångest inför mens perioden då jag tycker de kommer ut ännu mer då samt att jag bara kan använda binda som mensskydd. Jag får ont ibland efter sex i äggstockar och livmoder men det är inte varje gång som tur är. Men de tråkigaste är väl att vi bara kan ha sex i en ställning. Det gör inte sexlivet så värst roligt.

    Jag har ångest inför att börja jobba då jag undrar om jag ens kommer orka de? Kommer jag ha världens tyngdkönsla efter en jobb dag ?

    Hur kommer de blir när jag blir äldre kommer hela livmodern ploppa ut då?

    Nä alltså mår verkligen skit !

    Jag har läst om många som har fram och bakre väggsframfall så där känner jag mig inte så ensam..Men har inte hittat någon som har livmodersframfall alltså att livmodern sjunkit ner i slidan . Finns det någon hör som lider av samma problem ?


    Ledsen att du behövt hitta hit. Finns en tjej, hemligkvinna, som är opererad för livmoderframfall. Har inte själv så mkt bekymmer med det men lider verkligen med dig! Hoppas du kan få hjälp!
  • Minnie7
    Krummel skrev 2016-02-21 14:23:17 följande:

    Hej!

    Jag blev för en vecka sedan opererad av Eva i linköping, någon annan som blivit det?? Jag har gjort en bakre plastik + uppyggande av mellangård... Hur lång tid tar det innan det slutar spänna och dra så jävligt?? Är fortf sängliggande för det gör så ont!

    Sen har det börjar rinna en brun jätteillaluktande vätska sen några dagar tillbaka? Är det vanlig sårvätska lr bör ja vara rädd för att det gått hål att det är avföring som kommer ut!?!

    Käkar mkt movicol för att det ska "komma ut" av sig själv nästan så jag vet eg inte om op blev lyckad! Är det ngn som haft en misslyckad op av Eva???

    Jag tänkte ringa imorn, men om det är ngt nån känner igen så kanske man kan ta de lugnt innan man ringer. Bor inte i linköping har ca 2,5h o åka!


    Jag hade jävligt ont i ca en vecka och sedan smärta längre än så. Tänker om du fått en infektion i såret? Kanske ska ringa din egna gyn och få kolla upp det? Har du någon feber? Tror absolut inte att det är avföring som kommer ut fel.
  • Minnie7
    Krummel skrev 2016-02-21 22:33:47 följande:

    Jag ringer inte en jävel inom 20 mils radie i Uppsalatrakten det kan jag lova!!! Odugliga jävla skithögar hela bunten! Då ringer jag hellre akutnumret jag fick från Eva imorn!

    Mina besvär var tryck/tyngdkänsla bakåt och inte kunna tömma tarmen utan att hålla emot mellangården samt en tunn o skör mellangård.

    Så ingen som känner igen dom dära bruna flytningarna? Ush va päcklig man känner sig!


    Jo men alltså- när blödningarna avtar så blir det ju mörkare flytningar. Särskilt om blodet hunnit stå inne i slidan en liten stund. Kan ju lukta illa också men är svårt att avgöra vad det är. Avtagande blödning eller infektion tänker jag. Men ring Eva och kolla om du är osäker. Bättre än att grunna ihjäl sig.
  • Minnie7
    Krummel skrev 2016-02-22 21:07:03 följande:

    Jo de har lugnat ner sig lite nu o gör mindre ont så ja va nog ba nojig! :)


    Skönt!
  • Minnie7
    zinnia skrev 2016-02-28 21:06:34 följande:

    Hej! 
    Jag skall operera mig om en månad hos Dr.  Zetterström på Sophiahemmet i Stockholm. Bakre plastik samt bygga upp mellangården igen.

    Han sade att han inte ville skrämmas men att det var viktigt att jag förstod att jag kommer ha väldigt ont efter operationen.

    Så... Hur ont hade ni? Var ärliga! Jag vill försöka förstå och ställa mig in på smärtan så jag inte blir överraskad av smärtan.

    Har ni några lindrande tips? :)


    När jag opererade mig skrev de ut långverkande alvedon, en antiinflammatorisk tablett, en morfintablett samt movicol för magen att ta regelbundet den första veckan. Då var det ok men jag hade rejält ont! Bra att du är förberedd på det.
  • Minnie7
    zinnia skrev 2016-03-01 21:58:18 följande:
    Tack för svar!

    Ok. Jag kommer få alvedon, naproxen och gabapentin (istället för morfin pga lättare att bli förstoppad av morfin). Jag får skulle få någon medicin för att vara fortsatt lös och jag antar att det är movicol. 

    Alltså rejält ont även om du låg helt stilla? Eller bara när du rörde dig?

    När kunde du göra nr 2 första gången? Operationskordinatorn sade till mig att jag bara skulle gå på toaletten när jag verkligen kände att jag behövde, inte för att jag "borde". Det var bra att hon sade det annars hade jag nog blivit superstressad om jag inte skulle få ut något andra-tredje dagen..
    Det kom igång snabbt med nr2, kanske tredje dagen. Men ja, jag hade ont i vila också. Det spänner ordentligt!
Svar på tråden Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder