Orättvist!

Jag har en pojke i som föddes i v 23. Jag har fortfarande inte kunnat släppa fightern innom mig. Han är snart 1 år. Och jag kan inte släppa garden, för när jag väl gör det. Kommer jag att gråta allt som jag inte har haft ork att göra under denna tid.

Jag kan precis som dig känna att livet är orättvis, vad har jag gjort. Hade jag kunnat göra något? Men jag vet att det hade jag inte. Men jag tror att många som har prematurbarn har en stor sorg innom sig.

Att våra barn fick kämpa så hårt, och vi kunde inget göra. Det vara bara att vara stark och kämpa med dom på sidan. Och det tar på psyket. Jag är inte samma människa i dag som innan. både på gott och ont.

Massa styrke kramar till dig och du är inte ensam.