Inlägg från: Lucrezia |Visa alla inlägg
  • Lucrezia

    adopterad och sadla om - finns det fler?

    Hej!

    Jag är adopterad från Sydkorea, är 33 år gammal och står i begrepp att börja en ny lång utbildning för att sadla om till ett nytt yrke. Min väg dit har inte precis varit spikrak men känner nu att tiden är inne att byta och på många sätt känns det nu helt rätt - även om privatekonomin kommer att krashas under många år :) .

    Vad som verkligen triggade det här var en återresa till Sydkorea där jag fick kontakt med min bio-mamma och syster. Det var ett omtumlande möte men mycket positivt. Det här hände för drygt två år och det hela startade en inre resa. Jag vet inte om jag är framme än. Jag känner mig mycket lyckligt lottad som fått möjlighet att få svar på mina frågar.

    Nu vill jag fråga er adopterade här på forumet om det finns fler som bestämt sig för att byta spår. Jag funderar på om det är vanligare bland adopterade än andra att göra det eftersom vi ofta har en mer komplex bakgrund och kanske en lite krokigare väg att vandra innan vi hittar oss själva. Vad tror Ni?

  • Svar på tråden adopterad och sadla om - finns det fler?
  • Lucrezia

    mammamys06: Jo jag tänker också att det faktum att jag blev mamma samma så som jag träffade min bio-mamma inverkade också. Svårt att skilja ut det två. Precis som Du skriver så var ju att bli förälder det största som hänt i mitt liv. Går inte att jämför med något annat. En annan faktor som spelar in är att mitt nuvarande yrke kräver ett nomadiskt liv i ett antal år innan möjlighet för fast tjänst. Innan jag fick barn var ju det inte ett problem - men nu vill jag inte ut på några äventyr :) Min dotter trivs ju så bra på sitt dagis så vill inte dra upp och iväg.

    Håller med om att en återresa är unik för varje person. Men tror att ingen lämnas oberörd av en sådan.

  • Lucrezia

    Roligt att höra att Du har adopterat! Jag och min man skulle också ha gjort det (tror jag) om vi inte hade kunnat få ett bio-barn. Jag kan verkligen förstå att Du inte har något intresse av att söka rötter. Det där är ju så olika.

    Att det blev av för egen del berodde mest på att jag pliktskyldigast skickade en förfrågan till SWS i Seoul ett par veckor innan resan. Det fanns ingen information i min svenska fil som jag fått av mina föräldrar så jag hade inga förväntningar men tänkte ändå fråga. Det visade sig att min mammas personnummer fanns i den koreanska filen så med det var det lätt att hitta adressen. Ja så kan det gå - och det blev en helt annorlunda resa än den jag föreställt mig.

    Slutligen vill jag verkligen säga att a-familjen (i alla fall för min del) aldrig någonsin kan ersättas av en annan.

  • Lucrezia

    Vad roligt att Du också har bestämt Dig för att sadla om. Hoppas Du blir nöjd med Ditt val!

    Precis som Du påpekar är det ju många som bestämmer sig för att byta bana utan att vara adopterade. Spännande är det ju i vilket fall!

  • Lucrezia

    BTD: Tack för lyckönskningar.

    Av allt att döma när man läser andra trådar eller bloggar är det ju många som vill byta. Kanske är det helt enkelt så att de val man gör när man är runt 20 kanske (åtminstone för en del) baseras på andra värderingar och önskemål än de som kan erhållas senare i livet. I vilket fall så är det ju tur att vi lever i ett land där det faktiskt är möjligt att läsa en ny utbildning om man så önskar.

  • Lucrezia

    I mångt och mycket tror jag att adoptivföräldrar varierar lika mycket som andra föräldrar. Min personliga upplevelse är att omgivningen inte förväntade sig att jag skulle gå i samma fotspår som mina föräldrar. Nu har jag ju inget att jämföra med men jag kan tro att tankar som "vi är inte bra på matematik, alltså borde väl Du inte heller vara det" inte är lika vanliga inom en adoptivfamilj. Jag känner i vilket fall att jag haft stor frihet att välja vad jag vill göra.

    Intressant läsning finns i "Internationellt adopterade i Sverige" www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/E37F6AAA-A189-44FD-ACFB-24D77015CB78/8676/20071231_rev.pdf

    Där står bland annat det kan vara mer besvärligt att växa upp i ett hem med högt akademiskt utbildade föräldrar och skribenten antar att det beror på att i sådan familjer ställs högre krav och förväntningar på akademisk prestation som den adopterade inte kan eller vill uppfylla. Tankeväckande tycker jag.

    I allmänhet tror jag att det är bra om en stor öppenhet finns från föräldrarnas sida för att barnet kanske inte är likt en själv. Men visst båda arv och miljö har ju betydelse för hur en person utvecklas så frågan är inte lätt...

  • Lucrezia

    Jag känner igen mig i det där med prestation och funderar på om det också kan ha att göra med att omgivningen kan ha en stereotyp inställning till asiater. Flertalet om mina lärare verkar umgåtts med tanken att asiater måste vara duktiga och flitiga (men kanske inte så kreativa)... :) Det finns en studie som visar att adoptivkoreaner presterar bättre än andra adopterade i skolan. Det måste väl ha med förväntningar att göra - jag vägrar tro något annat.

    Kul att höra om fler som varit tillbaka till Sydkorea! Håller med om att de var duktiga på att ta hand om återvändare därborta. Kontakten med AC var dock en besvikelse. Mest avgifter till det ena och andra medan SWS (koreanska organisationen) gör sitt arbete utan ersättning. Tips inför röttersökning i Korea är att INTE kontakta AC utan direkt kontakta SWS.

Svar på tråden adopterad och sadla om - finns det fler?