Jag ångrar mig!

Usch, jag vet verkligen hur du känner! har alltid varit förlossningsrädd och har under graviditeten kämpat mot min rädsla fram och tillbaka. Det har varit vissa dagar det kännts ok och andra har jag fått panikångest. Nu går jag in i v.38 i morgon och det är jobbigare än någonsin, just för att det är så nära. Är mest arg och ledsen hela tiden (troligen mitt sätt att få ut min förlossningsångest). Har gått på aurora samtal och tyvärr så fick jag ingen vidare hhjälp eller förståelse. Har sedan pratat med förlossningsläkaren (överläkaren) på SÖS och hon har varit super. Har kommit fram till att jag ska försöka med en vanlig förlossning så lännge som möjligt MEN så fort jag säger ifrån att jhag inte orkar/vill så blir jag snittad utan att nån ska försöka övertala mig. Den lösningen känns bra för mig då jag fortfarande har viss kontroll över situationen. Tror dock inte att jag kommer skrika efter snitt utan att det kommer gå ändå. Men varje dag får jag en släng av "ringa läkaren och få mitt planerade snitt" som jag blivit lovad, lyckas som tur är komma på bättre tankar innan!
Hoppas verkligen du hittar en lösning och i ditt fall kanske ett planerat snitt är det bästa, tycker inte du ska va rädd för att be om det!!
*styrkekram*