Jag ångrar mig!
Vaknade och grät i morse.
Sitter nu på jobbet och kämpar mot gråten.
Hur gör man när man ångrar sig och verkligen inte vill föda? Verkligen INTE vill föda! Jag har redan från start varit jätterädd och går i en auroragrupp för det. Innan jag tog tag i rädslan körde jag en schysst förträngning och mådde mer ok, nu när jag tagit tag i den mår jag skit.
Är i vecka 31. Fram till ca 6mån innan vi blev gravida ville jag inte ens ha barn, och när jag ändrade mig så ?råkade? vi bli gravida. Känner mig inte alls förberedd varesig för förlossningen eller att bli mamma.
Har gått på 2 aurorasamtal (har 4 till, nästa om 2-3v) och börjat läsa lite fakta om förlossningen. Igår läste jag Uppdrag Pappa (vilket verkligen kan rekommenderas fast man är blivande mamma). Hämtade den ombyggda barnsängen hos familjen i Dalarna i helgen och vi måste ha den i sovrummet för den får inte plats annars. Allt är plötsligt så påtagligt och verkligt och jag pallar inte det.
Nästa aurorasamtal är om 2 veckor, och då ska vi på BB och kolla hur det ser ut då. Jag har panik och vet inte vad jag ska ta mig till. Idag alltså! Jag vill verkligen inte föda och vet inte vem jag ska prata med. Min kille vaknade av att jag låg och grät i sängen i morse, och han är tröstade.
Jag vet inte ens vad jag vill med det här inlägget.