Hur ska jag känslomässigt klara en gaviditet till?
Själv var jag mer positiv efter mina båda missfall som skedde inom ett halvår efter att vi hade börjat än vad jag är nu när det har gått 7 månader utan nått. Jag tror att rädslan för missfall kommer att sitta i och vi tog det lite lungt just efter båda missfallen. Fast ibland brukar jag tänka att om man nu väl tar sig igenom hela graviditeten någon gång - då blir det ju ett barn som kan röra sig själv och hitta på allt möjligt. Gissningsvis är vi lika mycket i en oro-verkstad som bebisverkstad, för oroa sig, det gör man nog från + på stickan och livet ut.