Hur ska jag känslomässigt klara en gaviditet till?

Hej!
Vad tråkigt för er att det har gått som det gjort:(
Det kanske inte hjälper så mkt. men vad jag har hört och läst så är det väldigt vanligt med ett mf, 2 mf är tydligen också så pass vanligt att man nästan kan skylla på slumpen, även om varje mf är fruktansvärt jobbigt att gå igenom.

Det är först vid tre mf och fler som det kallas för upprepade missfall. När man är på den här sidan kan det förefalla som att upprepade mf är väldigt vanligt, men vad jag har hört så är det ungefär bara 1 % av alla par som försöker få barn som drabbas av tre och fler missfall i rad.
Så, jag tror med största sannolikhet går det nog bra för dig nästa gång. Förstår din oro, men ta inte ut sorgen i förskott. Lätt att säga kanske.
Vet inte om det var rätt, men ville bara lyfta dig med lite statistik. Jag tycker inte du ska oroa dig. Ligg på kk och kräv att de redan nu gör en utredning på dig, de kan ibland gå med på det redan ef. 2:a missfallet. Det är jättejobbigt det du gått igenom, men jag vill ändå ge dig hopp inför framtiden. Stora varma kramar från mig.

Ja, hur ska man våga andas och leva när en stor sorg och förlust drabbat en... SVår fråga som jag också önskar att jag hade svaret på.

kram i alla fall

hej vännen!
jag förstår dig!
har varit gravid en gång nu med min pojkvänn och då har vi kämpat i över ett år..det blev missfall el utomhavandeskap som försvann av sig själv...
vart gravid för 6 år sedan och då blev det oxå ett missfall...
annars inget!!men det är oxå jobbigt att det inte blir nått!
nu känner jag att ett missfall till vore höjden av otur!så självklart kämpar vi på,men vi har oxå sökt hjälp och kollat upp varandra så att vi inte försöker och så är något knar eller + att jag inte vill ha så ont igen!.
Vi kan stötta varandra:)
/kramizar

Hej jag förstår dig så väl vi har många mf bakom oss sena, tidiga och utomkvedshavandeskap. Rädslan finns där ja visst men man klarar det. Vi har även en tidig förlossning bakom oss i v28 som gick bra till slut.

Men jag känner med facit i handen vågar jag inte bli gravid igen. Men de gånger jag har blivit det har glädje tårarna stömmat, visst mf har ju skett och jag har dunsat hårt ner i marken och sagt aldrig mer tills det var nästa gång.

Jag tror att vi som människor klarar en hel del motgångar och två mf är inte hela livet. Jag har slutat räkna mina så illa är det här. Och om jag orkar kämpa så orkar du kom igen ta ett djupt andetag och ta en dag i taget inget mer.

Du har rätt att vara orolig. Kräv extra koller. Nu vet jag inte om det är så att du fått mf innan de första 14 dagarna som du skriver men jag antar det. Det är jobbigt vännen ja visst men de två första veckorna så är det tidiga mf och det är något som är fel. Hårt att säga ja men jag vet vad jag skriver till dig. Kroppen stöter ut det som är fel. Så är det bara. Du gör inget fel så det blir mf.

Jag kan beskriva hur det känndes för mig när de operarade mig pga sent mf som inte ville komma ut. Ärret gör ont och påminner än hela tiden. Så jag skulle byta med dig om jag fick och vara utan mina ärr på magen, så ja jag är sotis på de som fått mf som sluppit blivit opererade. Så konstigt det kan vara eller hur....du är ledsen över mf och jag sotis på att du bara fått två mf och inte har ärr på magen....

Så vännen är det något du vill skriva om lyssnar jag coh läser och skriver gärna mina erfarneheter till dig....

Lina78:

Här är en till som är i precis samma sits som dig. Har haft två mf under 2005, ett i vecka 7 och ett i vecka 12 (fast fostret var inte äldre än 7 veckor).
Vi har också börjat fundera på hur vi kommer ett handskas med en ny graviditet.
Efter första missfallet var det inte alls lika jobbigt, varken psykiskt eller fysiskt, men efter det andra för 3 månader sedan var det betydligt jobbigare, i båda avseenden.
Vi känner båda en stark längtan av att bli gravida igen, men framförallt jag undrar hur man kommer att må mentalt. Jag tror jag kommer bli superförsiktig och tänka på allt jag gör och allt jag inte gör, vad jag äter och inte äter.
Längtan är så stark att jag är avundsjuk på alla som har barnvagn/stor eller liten mage/säger att de väntar barn. Jag blir glad och önskar folk lycka till när de berättar för mig att de väntar barn, men inombords är jag så avundsjuk att jag kan spricka. I vissa fall skulle jag kunna skrika rätt ut: VARFÖR LYCKAS INTE VI???
Jag pratar med familjen och berättar för dem vad jag känner, och säger hela tiden lugn, lugn eran tur den kommer också. Det vet jag, men jag vill ha lite stöd och då när man får höra det så känns det inte som ett stöd, även om det är väl menat.

Oj, vad långt det blev. Nu ska jag sluta babbla. Du får gärna fråga eller skicka meddelande till mig om du känner för det. Vi kan kämpa ihop, innan plus och efter plus.

*lycka till*

Hej där!

jag förstår dig verkligen jag sitter här med sex missfall
bakom mig och konstigt nog så på något ofarklarigt sätt
så klarar man av de......

Liksom du så har jag efter varje missfall sagt att jag
grejar inte detta jag orkar inte något mera.....

Men längtan är störrre och de gör att man orkar....

Jag försöker se glädjen i allt annat som livet har att ge
och försöker intala mig att om de är meningen så får
jag mitt efter längtade barn någon gång.

Allt har väl sin tid och de är ju inte säkert att jag kan få
något barn men jag vill vara säker på att jag gjort allt
för att försökt så jag inte sitter där på ålderns höst och
grämer mig att jag gav upp för tidigt.

Så kämpa på och lycka till och som du ser här inne så
är vi många med både tre och fyra och som jag sex
missfalll och vi har klarat de så då klara du de me.

Lycka till
kram
flisa

Själv var jag mer positiv efter mina båda missfall som skedde inom ett halvår efter att vi hade börjat än vad jag är nu när det har gått 7 månader utan nått. Jag tror att rädslan för missfall kommer att sitta i och vi tog det lite lungt just efter båda missfallen. Fast ibland brukar jag tänka att om man nu väl tar sig igenom hela graviditeten någon gång - då blir det ju ett barn som kan röra sig själv och hitta på allt möjligt. Gissningsvis är vi lika mycket i en oro-verkstad som bebisverkstad, för oroa sig, det gör man nog från + på stickan och livet ut.

Oj, jag är jämt så resultatinriktad när jag skriver så jag glömmer att önska lycka till!

hej hej.. känner igen mej.. 4 missfall bakom mej..

första missfallet var värst.. det var i vecka 15.. förträngt det mesta.. men längtan av att vilja ha en bebis en dag finns i bak huvudet..

2 var i v.8
3:e i v.6
4:e i vecka 8

Är gravid i vecka 10 nu... fortfarande väldigt nervöst, men jag kommer föll eller senare få det jag strävar efter.. =) visst kan man inte slappna av och njuta av att vara gravid ännu..

visst man blir nere när man får missfall men strävar man efter något så får man det... så mitt råd är att ja nya tag och ta dagen som den kommer.. jag vet att det är svårt precis när det händer, men man måste se frammåt...

lycka till!!

Lycka till lilla fia. Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på att du kanske lyckas den här gången!

Hur länge har ni jobbat på att skaffa barn?

TACK så jätte mycket för alla kloka tankar, och lycka till med era kommande graviditeter. För visst kommer vi att försöka, hoppet måste vara starkare en all oro.
Kram till er alla /Lina

lilla fia: Massor utav glädje och hopp vill jag skicka till dig.

Hej, har två MF bakom mig.
första v 9, upptäcktes i v 13
andra v 7

Nu är jag gravid igen, i vecka 9, och har haft bruna flytningar, men på VUL har man sett ett tickande hjärta!

Det är svårt, det är jättesvårt. Och oron finns där hela tiden.

Vi får gå på VUL så ofta vi vill, vi pratar mycket med varandra, och många på FL hjälper och stöttar. Sen får man tro på ödet, lura sig själv lite, att det ska gå bra nu, och om det inte gör det så blir det iaf en utredning. Sen äter jag trombyl för att motverka propp, och undviker helt kaffe. Jag säger inte att det hjälper, de facto, mot MF, men det hjälper mot oron, för det känns som om det kommer gå bättre nu, eftersom jag "medicinerar" mig mot MF.

Sen hjälper det att läsa om andra här på FL som varit med om i princip exakt samma sak, och som nu är gravida, eller har fått barn efter allt.

kram
och skriv om du vill