Bra att det startas en sån här tråd, jag och min fru har genom gått flera missfall, vilket har varit väldigt påfrestande. Det är sant att vi alla skiljer oss i vår bearbetning av det som händer när en älskade råkar ut för missfall. Men många saker har vi nog gemensamt.
Det är ju inte bara hon som råkar ut för det, vi män råkar också ut för det, fast inte på sammas sätt.
rovan: Jag vet precis vad du menar, fast vi män tar det lika hårt så är det ändå inte riktigt samma sak. Det är som sagt var inte i vår kropp det händer. Har ju pratat mycket med min fru när vi har genomgått missfall. Jag tror att kvinnor tar det som ett personlig misslyckade, att det är deras fel eftersom det är deras kropp som "stött" bort fostret.
Och när vi inte kan känna sarka smärta så uppfattas det kanske som att vi inte bryr oss lika mycket. Men det är ju inte alls så, vi bryr oss presis lika mycket, fast vi kan inte relatera till själva upplevelsen på samma sätt. Det är ju inte i våra kroppar det händer, vi genomgår inte samma fysiska, och psykiska smärta.
Tror det bästa är att prata om framtiden, förklara att det är naturens sätt at "kvalitetssäkra", dåligt ordval jag vet, men det är ju så.
kroppen stöter bort foster för att det sker en katastrofalt fel vid celldelningen, det hade aldrig blivit en liten bebis.
Våga visa känslor, visa att man lider också, det blir mer en sak man går igenom tillsammams.
Kenshins: Förstår vad du menar, det har vi varit med om en gång också. Vid första ul var det ett hjärtslag, pulsration som det kallas, men vid nästa besök fanns det inget alls. Det var mycket tungt, iden läker dock såren, bätre än man tror.
Rovan: Jag känner med dig, verkligen. Jag har varit där också, nästan i alla fall. Problemet för oss var inte att få ett plus, utan att få det att funka efter det.
Men visst känner jag igen känslan av att "vi aldrig kommer lyckas"...Efter 10 missfall vågar man inte tro nåt längre, men nu så är det en liten bulle där inne, och allt ser bra ut.
Komma bort är nog ingen dum ide, byte av miljö brukar kunna skingra tankarna. Jag hoppas verkligen allt löser sig för er.