Hej
Om du haft fler än 3 missfall så beror det på något. Du bör göra en missfallsutredning för att få veta vad det gäller. I många av fallen går det att åtgärda exv med enkel medicinering. Har klippt en text ur ett gammal inlägg i detta ämne. Använde själv den här texten som underlag när jag diskuterade med min läkare om att göra en Missfallsutredning.
Lycka till:
"Missfall kan delas upp i två kategorier. Alla kvinnor får 1-2 missfall under sin fertila period. Sedan kanske man inte alltid märker att det händer, ofta tar det sig uttryck i en sen mens. Dessa missfall är inget onormalt, även om de är jobbiga. De beror på en tillfällig hormonrubbning eller att någonting inte står rätt till med embryot.
Så finns den andra kategorin, kvinnor som får återkommande missfall. På de flesta kliniker så räknas man till den kategorin när man får sitt tredje missfall.
Återkommande missfall är en sjukdom och 2 kvinnor av 3 föder barn efter rätt behandling. Mindre än 30% av fallen beror på problem hos embryon, och den siffran sjunker vartefter forskningen kommer framåt.
Några av de vanligaste orsakerna är:
- Antikroppar, dvs embryot stöts bort av kroppens eget immunförsvar. Går att medicinera bort.
- 20% av missfallsbenägna kvinnor lider av Hughes Syndrome. Har varit känt sedan tidigt 80-tal, syns på ett blodprov och är enkelt att mediciner bort. Dessutom är Hughes den vanligaste orsaken till sena missfall som ej är orsakade av utomstående påverkan.
- Hormonstörningar är mycket vanliga och ökar (provtagning på infertila sälar visar att det kan ha med miljögifter att göra), särskilt brist av progesteron och HCG. Med för lite progesteron blir fostret försvagat och det blir missfall. Går både att testa och medicinera.
- För höga proteinhalter som hindrar att ägget befruktas ordentligt. Går att justera med kosten.
- För hårda äggskal, också en vanlig orsak till infertilitet (sitter ihop med höga proteinhalter). Spermierna tar sig inte igenom äggskalet, och om de skulle orka in så är de försvagade. Svårare att åtgärda. Det kräver ICSI och Assisted Hatching (vet inte vad det heter på svenska, men principen är att embryot odlas vidare till blastocyst och så spräcker man äggskalet innan man återför blastocysten).
- Ibuprophen-preparat (ex. Ipren, Treo m.fl) Här finns det flera olika sorter som är receptfria och dessutom marknadsförs som hjälp vid mensverk. De inte bara ökar missfallsrisken, de försvårar möjligheterna att bli gravid. Det tar 3-6 månader innan preparatet helt försvunnit ur kroppen även om man bara tagit några tabletter mensen innan. (Använd Alvedon eller andra alternativ som innehåller paracetamol istället).
- Försvagad livmoderslemhinna, kommer oftast av hormonrubbningar och går att medicinera. (eller bakterier i slemhinnorna, även hos mannen, som kan göra att det är svårt att bli gravid. )
- Bristande fästförmåga, jag kommer inte ihåg den medicinska termen för detta är ett mycket nytt område. Problemet ligger i mannens sädesvätska. Det saknas ämnen som stimulerar livmodern. (På senaste internationella IVF kongressen så anses den här forskningen bli den framtida revolutionen inom IVF)
- Fysiska problem med livmodern, tex mellanväggar, knutor, ojämna ytor, endo eller andra problem.
- Kromosomavvikelser. Går tyvärr inte att göra något åt.
När jag talade om för vår GP att vi fått ett tredje missfall så drog han direkt igång en stor serie av undersökningar, blodprov, ultraljud och laparaskopi. Vi fick dessutom ett omfattande kostråd och rekommenderades vitamintillskott.
Det tog mindre än ett halvår innan vi fick en förklaring till våra missfall, tyvärr hade vi redan hunnit med två till innan dess, men det var skönt att få ett svar. Framförallt var det skönt att veta vad som gick att göra. "
Förutom dessa så kan det handla om blodets levringsförmåga eller problem med sköldkörteln.
