Vad tror du är den mest avgörande faktorn när det gäller hur en människa formas och blir till den hon/han blir, arvet eller miljön? Utveckla gärna era tankar kring detta!
Jag kan börja: definitivt miljön! Arvet spelar viss roll eftersom jag tror att en människa har anlag för vissa saker men igrund och botten tror jag att miljön är viktigare eftersom en människa skapas och formas i samspel med sin omgivning.
jag tror att båda är lika delaktiga men på olika sätt! T.ex.
Om du har anlag att gå tidigt då har du det som bas, men din omgivning/miljö kan bestämma om det ska bli ganska tidigt elelr mycket tidigt.
Men om man inte har anlag att gå tidigt då spelar det ingen roll hur mycket omgivningen/miljön påverkar en!
Förstår du/ni?=)
Jag tror att miljön spelar störst roll.
Jag tror definitivt att arvet spelar en stor roll! Mina barn har redan som nyfödda visat sin personlighet och det har sedan stämt med hur de har varit när de blivit äldre! Miljön är självklart viktig också; men då framför allt att tillgodose grundläggande behov som kärlek, trygghet osv. Saknas det i uppväxtmiljön är det nog svårt att ta igen!
Ofta går väl arv och miljö hand i hand också; om t.ex. barnet har ärftliga anlag för att vara musikaliskt är föräldrarna musikaliska och kanske sjunger och spelar mycket. Då samverkar ju arv och miljö! Så tror jag ofta det blir om man växer upp med sina biologiska föräldrar!
Saker som könsroller tror jag däremot är socialt betingat och något som miljön formar!
Det är en oerhört intressant fråga, och jag vacklar hit och dit. I grunden håller jag med Aunt Molly om att arv och miljö ofta går hand i hand. Vad som gör att något barn visar "musikalisk begåvning" kan vara arv - men också att föräldrar som pysslar med musik ofta utsätter barnet redan i magen för mycket musik. Klart att barnet har lätt att ta till sig musik då.
Å andra sidan. En släkting till mig blev adopterad som barn till en familj (i min släkt) som visserligen hade en positiv inställning till musik, men där man inte spelade och sjöng särskilt mycket. Hon blev sedan professionell musiker. Nu i vuxen ålder har jag (och hon!) fått höra att hennes biologiska pappa var musiker - men en pappa som hon aldrig träffat. Må hända att arvet spelade in!?!? När hon växte upp visste hon inte att hennes biologiska pappa var musiker.
frågor
Ge exempel på vad du uppfattar som:
Normer
Värderingar
Fördomar
Förklara varför dessa kan vara svåra att ändra på.
Jag tror till största delen miljön. Har en bekant som till 99% håller sina 3 barn hemma efter dagis & på helger. Barnen är mellan 1-5 år. ALLA dessa barn har fram tills de börjat på dagis börjat grina då de träffat en person de inte träffat förut, grinat om någon (ex kassörskan) tittat en sekund för länge. Har haft otroliga problem att skola in dessa barn på dagis. Barnen vill ej delta i större aktiviteter på dagis, som uppträdanden, lussefirande, korvgrillning med familjer och syskon osv osv. Den äldsta har varit och provat på en aktivitet utanför dagis men grät hysteriskt och de valde att inte återvända dit igen.
Motsatt till en annan 3 barns familj som har haft det annorlunda från början. Barnen varit på öppna förskolan, träffat sina föräldrars vänner & barn i hemma & borta miljö. Varit på utflykter, vid stranden, i skogen. Sovit över hos mor & farföräldrar. Dessa 3 barn var inga problem att skola in på dagis, inga problem med att inte vilja delta i aktiviteter på dagis. Dessa barn har även aktiviteter utanför dagis i grupp med andra barn.
Så nog är det miljön allt...
Jag skulle tro att det är 50-50 någonting. Jag har tre barn. Yngsta är bara 7 månader ännu men de "stora" är så olika de bara kan bli 
. Samma föräldrar, samma miljö, samma det mesta. Det är tätt mellan dem också. De har olika fysik, olika intressen, olika styrkor och svagheter, olika personligheter. Den som är den som har hur lätt som helst för nya miljöer och nya människor är det barn som började förskola senast (3 år då) och mer eller mindre aldrig gick på ÖF.
Arv i kombination med miljö. Det har man ju sett i forskning runt tvillingar också - enäggstvillingar - att arvet har mycket stor betydelse. Miljön blir ju däremot viktig utifrån arvet så att säga.
Jätteintressant fråga som det inte finns svar på, men jag tror det är 50-50 ungefär. Miljön spelar stor roll, tveklöst. Men även arvet. Det är inte ovanligt att barn som inte alls vuxit upp med sina föräldrar ändå är i det närmaste kopior av den förälder som de sällan eller aldrig träffat.
Det är nog beroende på vad man använder för parametrar.
Vad är det som avgör vem jag är?
Är det min klädstil, min hårfärg, när jag lärde mig gå/prata/läsa/skriva, vad jag studerar eller vad jag jobbar med, vilka sjukdomar jag har.
Saker som man själv kan ändra på såsom klädstil, intressen osv har nog till vissdel med arv att göra, men mer med miljö att göra tror jag.
Färdigheter som när jag lärde mig att gå och prata och sånt tror jag ligger mer på arv än på miljö. (om man är fullt frisk då).
Studier och jobb är lite svårt att säga, det finns ju undersökningar (nu har jag inte exakta siffror), men att de flesta högutbildade människor har också högutbilade föräldrar, sen om det har med arv att göra eller att föräldrarna under barnets uppväxt sett till att förbereda barnet så bra som möjligt för eventuella studier. Finns ju också forskning/undersökningar på att människor tenderar att följa i sina föräldrars fotspår då det gäller jobb och studier.
men jobb och studier följs ju också av efterfrågan, marknaden. Är det inte lätt att få jobb så får man ta de som finns som tex städerska även om mamma är barnskötare och pappa är målare.
Vissa sjukdomar talar ju också om vem jag är, eller hur jag måste leva mitt liv och där spelar ju arv en stor roll.
Frågan är inte vad som är viktigast-det finns otaliga belägg för att det är både ock. Nu vet man också hur det får till. Mekanismen heter "epigenetik". Med hjälp av denna föklaras HUR miljön påverkar våra gener
Läs gärna boken "Mina vackra gener" av Lone Falk. Hon visar ingående, pedagogiskt, och spännande hur det fungerar. Gener slås på eller av beroende på om man har en gynnsam eller mindre gynnsam uppväxt.
En av de mest intressanta aspekterna var en gen för depression, som fanns i två versioner, "stabil" och "instabil". om man hade den "stabila" varianten så spelade uppväxten ingen roll. Men om man hade den instabila, så spelade uppväxten jättestor roll: de som hade en gynnsam uppväxt med instabil genvariant fick lägre risk för depression än de med den stabila varianten. De som hade en ogynnsam uppväxt (och instabil variant) fick högre risk för depression än de med den stabila varianten. Alltså:
instabil genvariant+ogynnsam uppväxt= högst risk för depression
stabil genvariant+ vilken uppväxt som helst=medelhög risk för depression
instabil genvariant+gynnsam uppväxt=lägst risk för depression
Tror forskningen är ganska överens om att det är ca 50/50.
Beror på vilka egenskaper du syftar på.
Det genetiska arvet påverkar en människas längd betydligt mer än miljön gör det, sexualiteten verkar också avgöras till största del av genetiska faktorer.
Benägenheten att använda våld tror jag beror nästan uteslutande av miljöfaktorer (men inte till 100%)
Dessutom finns ju ytterligare ett antal faktorer som spelar in i formandet av en människa tex ämnen som fostret utsätts för under graviditeten och skador på hjärnan under livets gång)
När barnen är små tror jag att mycket är arv, eller i alla fall medfött. Uppåt i åldrarna har nog miljön mer effekt.
Men sen så ser jag inte miljö-biten som en envägsgrej heller. Vi formas av våra barn (åtminstone om vi är bra föräldrar). Så exemplet nån gav om barn som var väldigt skygga och oroliga, som var hemma mycket, jämfört med utåtriktade barn som var med på det mesta, kan ju lika gärna ha varit såhär:
Båda familjerna hade från start ungefär samma ambition av att göra saker med barnen. Men sen fick den ena familjen barn som var väldigt blyga och rädda för främlingar o.s.v. Medan den andra familjen fick barn som hanterade sånt väldigt bra. Och man vill ju att ens barn mår bra, så är dom av den oroligare sorten så kanske man är mer benägen att hålla dem hemma, medan den andra familjen inte ens behöver tänka på att folk och aktiviteter skulle vara nåt problem.
Tills jag själv fick barn trodde jag mycket mer på miljö. Sen visade sig ena dottern ha autism. Ens föreställning om hur mycket man kan påverka sitt barn får ju sig en törn...