Spelar det någon som helst roll vilken sexuell läggning ditt barn får?

studentbruttan29 skrev 2008-12-12 14:19:01 följande:

Homosexuella får inte adoptera. Eller rättare sagt, de godkänns som adoptivföräldrar precis som heteropar, men det finns i dagsläget inget land som adopterar till homosexuella. Det är med andra ord svårt för bögar att bli föräldrar.

Jag bryr mig inte om läggningen som sådan. Det som gör att jag kryssade i "ja, lite" är att jag vet att om min son är bög finns det risk att han får tampas med en och annan fördom och en och annan svårighet när det gäller andras attityd till honom. Dessutom kommer det att vara betydligt svårare för honom att bli pappa (om han nu vill det, jag har inga förväntningar på att mina barn ska ge mig barnbarn, de ska leva de liv de vill leva) än det hade varit om han varit hetero eller om han vore lesbisk (då kan man ju inseminera vilket är lite svårare för män).

sandyrosa skrev 2009-01-08 22:53:27 följande:

Jag är fullkomligt övertygad om att tillgången på surrogatmammor aldrig kommer möta efterfrågan från bögpar och andra som vill ha barn. När det väl kommer till kritan är jag övertygad om att det är ganska få som skulle vilja föda ett barn som de sedan lämnar bort.

LittleMee skrev 2009-01-10 23:01:21 följande:

Jag tror inte alls att vi människor är "skapta" för att vilja föra våra gener vidare. Däremot är det oerhört mycket enklare att få barn på det gamla hederliga sättet om det fungerar, än det är att adoptera. Det är också ofta en snabbare och enklare process att få barn genom IVF än det är att adoptera. Särskilt nu när adoptionsköerna växer. Sen är det väldigt dyrt att adoptera också.

När jag var ensamstående och ville ha barn valde jag mellan att adoptera och att åka till Danmark och insemineras. För mig var det ett ganska lätt val: adoption! Sen träffade jag min nuvarande sambo och vi blev ganska snabbt gravida. Nu väntar vi vårt andra barn. Men orsaken till att jag lade ner adoptionsprojektet var absolut inte att jag hellre ville ha biolgiska barn. Orsaken var att det var så oerhört mycket snabbar och enklare nu när det funkade. Halva min första graviditet "sörjde" jag min avbrutna adoptionsprocess.

Nu när min son är 1,5 år går jag ytterst sällan och tänker på att han legat i min mage. Och vi tänker inte "tänk vilken fin pojke vi lyckats göra". Vi tänker "Visst är det fantastiskt att vi fick ett så underbart barn, att han kom till oss".

Detta var lite OT, men jag blir så less på det där "ja men om det går lika bra med adoption som med bio, varför adopterar inte ni som kan få biobarn istället".

För lesbiska är det nog inte så svårt att få barn med insemination. Om den ena har nedsatt fertilitet kan man ju testa med den andra dessutom, i ett heteropar finns ju bara en tjej så har hon nedsatt fertilitet är det svårare. Däremot är det betydligt svårare att få barn om man är bög. Delvis på grund av inseminationerna. Många lesbiska par väljer nu insemination istället för att få barn med ett bögpar.

LittleMee skrev 2009-01-11 13:27:11 följande:

Självklart har man rätt till känslor och jag vet vad ofrivllig barnlsöhet innebär. Har ju själv varit det i ungefär fem år och jag har vänner som tampas med det nu.

Jag vet att det inte går att bevisa vem som har rätt, men jag tror inte alls som du att majoriteten skulle välja biobarn även om bio och adoption gick lika fort. Och många av dem som i så fall skulle välja bio gör det för att vårt samhälle lär oss att biologin är viktig. Jag tro inte alls på att det skulle vara nån grundläggande drift som vi bär på sedan födseln.

Det är alltså det jag ogillar, att jag tycker du generaliserar och menar på att det "naturliga" är att vilja ha biobarn till varje pris. Jag menar att det handlar om en inställning. Jag vet många, inklusive jag själv, som i större eller mindre utsträckning sörjt en adoption som inte blev av för att det kom bio emellan. Har man befunnit sig i ett sammanhang där adoption är det naturliga (adoptionskurs, utredning, diskussionsgrupper på nätet) känns det tomt när detta inte blev av. Det är inte alls så att alla som varit inne på adoption men blir gravida blir överlyckliga. Det handlar om en omställningsfas, precis som när man ställer om från bio till adoption.

För mig är huvudsaken att det blir barn och jag skulle gärna slippa att vara gravid. Ser faktiskt inget eftersträvansvärt i det. Och jag har inget behov av att föra mina gener vidare. Jag respekterar att andra känner på ett annat sätt.

Angående hur homosexuella kan få barn var det inte riktat till dig utan den klämkäcka attityd som finns här om att sexuell läggning inte skulle vara ett problem om man vill ha barn. För det är det om man är man.

Förtydligar: orsaken till att man väljer bio istället för adoption är dels kostnaderna, krånglet och väntetiderna, men också att bio är vanligast, det är det man vet nåt om. Därför väljer man bio, inte för att det är nån naturlag eller drift att vilja få just biobarn.

WhiteAngels skrev 2009-01-15 15:56:38 följande:

Men det handlar ju inte bara om hur DU hanterar deras eventuella homosexualitet. Det handlar om vad de möter när de kommer utanför hemmet. Det FINNS fördomar och diskriminering mot homosexuella idag. Det ÄR svårt för bögar att få barn. Även om mycket har blivit bättre är normen fortfarande heterosexualitet och de homosexuella jag känner har många gånger råkat ut för svårigheter, små som stora, som de garanterat inte råkat ut för om de varit hetero.