Måste bara få skriva av mig lite!

Jaha, vart ska man börja?

Igår kväll bröt jag ihop riktigt ordentligt...var otröstbar av maken som gjorde några tappra försök! han är guld värd för mig.

Vi har försökt fått barn nu i exakt 2 år då vi är inne på vårt 24:e försk...
Börjde våran utredning i mars i år å alla tester såg bra ut å det konstaterades inge fel :-O

Jag fick pergotime å har ätit det varannan månad, 3 kurer alltså totalt 6 månader nu. Fast jag alltid haft egen ÄL?! förstår inte ritkgit varför jag fick pergo då?

Har får massa tips av både vänner å här på FL att jag ska be läkaren att få skola mina äggledare! Kände nytt hopp efter det å blev så glad!
kanske ska tillägga att vi har ny tid hos läkaren den 16/12.

Men nu känns det värre än värst då jag helt tappat stinget! Orkar inte mer nu! Jag ger upp, har väl givit upp för ett tag sen men ändå känt lite vilja inom mig men som helt är borta nu!

Jag känner mig helt tom. Känns som jag äldrig kommer få barn! Varför just vi! Alla våra vänner å bekanta har ju barn ett barn på G våran 2009! Även bväldigt många släktingar har fått barn! Det är såååå oerhört jobbigt å det tär på mig å jag känner sånt agg mot alla gravida å alla med barnvagn!
Vet inte vad jag ska göra längre....jag som var så glad för att vi fått en ny tid för ett läkarbesök...den lyckan å glädjen är som helt bortblåst!

Vi har inte haft det mysigt i sängen på länge heller för jag känner att det gör ingen nytta iaf...sex äcklar mig! Känns inte lönt att ha sex när det aldrig händer nånting!

Vad har jag gjort för fel som alltis ska bli straffad

Förlåt mig...behövde bara skriva av mig å nån som förstår å lite medömkan eller vad jag ska säga! (vet inte ritkigt innebörden av medömkan, har försökt googlat på det men hittar inge bättre svar än det jag redan visste)

Tack från en sorgsen Lott