"De som är adopterade borde veta bättre än att försöka hitta sina biologiska föräldrar"
Det finns två sidor av allt.
Vår sons bioföräldrar gjorde val som visade att de ville att han skulle överleva, att han skulle få en chans till ett liv hos någon annan än dem. Det tycker jag visar hur mycket det betydde för dem. Jag tänker ofta på dem och på hur svårt det måste vara att lämna ett barn och inbillar mig att de ofta tänker på honom. Men faktum är att jag inte alls vet om det är så. Det är stora skillnader i kultur och tänkande och kanske har de kunnat gå vidare utan så stor sorg som jag, som älskar den här lille pojken över allt annat, föreställer mig.
Vi kommer att stötta vår son helt och hållet om han en dag vill försöka hitta dem och vi samlar på oss allt som kan tänkas vara ledtrådar till detta. Jag förstår om man som adopterad en dag känner behovet av att försöka fylla ut luckorna i ens bakgrund (men som förälder måste man självklart också respektera om ens barn växer upp utan att vara det allra minsta intresserad). Samtidigt är det ju otroligt viktigt att vår son inser vilka konsekvenser det skulle kunna få om han mot förmodan skulle hitta dem. I Kina är det förbjudet att överge sitt barn och jag vet inte vad sonens biologiska föräldrar skulle råka ut för om det på något sätt kom fram att de gjort det.