Tvångstankar, OCD
Finns det fler här med tvångstankar? Jag har ingen i min imgivning som kan förstå mig det är så jobbigt! Antar att dom som vet tycker att jag är helt knäpp, och det är jag kanske oxå.
Finns det fler här?
Inlägg från: Anonym (tvång)
|
-
-
Svar på tråden Tvångstankar, OCD
-
Jag har iaf väldigt bisarra och jobbiga tvångstankar att jag ska knivhugga en person som jag älskar över allt annat, detta ger mig sån ångest att jag inte törs vara nära den personen. Nu har jag börjat lära mig att tvångstankar inte är samma sak som handling men det är så svårt när tankarna inte går att stänga av. Jag är så rädd och ångesten går inte över. Ångesten styr hela mitt liv just nu.
-
Ingen mer på fl som har problem?
-
Jag ska få börja i KBT och har redan börjat med medecin men det är skönt att höra att man inte är ensam!
-
Hur kom ni på att det var tvångstankar ni hade? För mig har det tagit väldigt lång tid. länge har jag gått och trott att jag typ var galen och borde ta livet av mig så jag inte ska skada nån annan.
-
när jag tänker efter så har jag ju haft detta så länge jag kan minnas men det är nu efter en jobbig tid som det brytit ut ordentligt och blivit ångestladdat. att jag ska döda nån har jag aldrig känt förut, bara att jag själv ska hoppa från en balkong eller köra av vägen.
När jag var liten minns jag att jag var tvungen att gå på ett speciellt sätt i trappan hemma. skrapa skosulan symetriskt i backen, lite sånt som lixom kvittar.. -
ja jag undrar vad det beror på att vissa blir såhär, är det något fel i hjärnan?
-
ja.. Jag är ju inte alls pedantisk av mig, snarare fanska rörig. Det är väl därför jag inte förstått att jag har tvångstankar förens nu. Jag har alltid varit rädd för att förstöra något elelr göra någon illa eller själv ta mitt liv.
-
Anonym (me2) skrev 2008-11-08 21:21:37 följande:
Jag har samma som dig ts. Var "sjuk" i ca 1 år i det hela innan jag började med seroxattabletter och blev "bra" (med det menar jag att det kom dåliga dagar här o där, men som jag kunde kontrollera. Har inte haft problem på flera år men i början av okt startade allt igen. Jag är gravid nu igen (hade inga problem under första graviditeten) men tog tag i problemet ganska fort o äter nu medicin igen sen två veckor tillbaka, mår idag väldigt mycket bättre. tankarna styr mig fortfarnade lite, ibland mycket men jag håller på att lära mig att kontrollera det igen de få gånger de dyker upp. Mina tvångstankar handlar också om räddsla för att skada folk som jag älskar, speciellt min lilla familj som jag aldrig vill ska hända något. Det är skit!Vad jobbigt! Jag har ätit cipralex i en vecka nu och väntar fortfarande på "effekten" Har varit bortrest över helgen och mått bra! Men när jag kommer hem så kommer det tillbaka dirket -
Anonym (me2) skrev 2008-11-11 10:00:39 följande:
Effekten kommer säkert snart. Jag försöker oftast "stå ut" med situationer som är jätte jobbiga som att tex vara själv med min tjeja, då dyker tankarna upp som värst för det är ju henne jag älskar så mycket. Men efter varje gång som jag "ståt ut" så känns det bättre o nästa jobbiga situation är inte lika skrämande, nu är det nästan helt borta igen. Håller tummarna för dig, vet vad du går igenom.ja jag vågar fortfarande inte vara själv med honom, lite svårt eftersom jag är ensamstående. Men det känns värst på kvällarna så jag har lyckats ha nån här över natten. Så kan jag ju inte ha det föralltid såklart.. Hur känner man att tabletterna börjar ge effekt? Känns det nåt speciellt? -
fy jag tycker det är skitjobbigt just nu! tankarna har spritt sig till alla runtomkring mig, tänk om jag gör dom illa. Hur vet man att det inte är röster man har i huvudet? som en del mördare har? det tänker jag mycket på, hur kan jag veta att jag inte är en sån egentligen? tänker ni aldrig så?
-
jag tror det här med att vara rädd för att skada någon började när jag fick barn, jag bodde på tredje våningen då och var så rädd för att gå ut med min baby på ballkongen om jag skulle kasta ut henne. Men det blev inte så stor grej av det förens nu tre år senare, nu tänker jag ju såhär helatiden.
Jag märker inget av tabletterna, inte heller sobrilen känner jag av. Jag ska få börja i terapi men väntar på en tid..
Dom jag har förklarat hur jag har det för tycker ju att jag bara ska "sluta att tänka på det" men jag styr inte över tankarna. det är så svårt att förklara det för andra.. -
Ni som har fått hjälp, vad säger de till er? vad är det som har hjälpt er?
-
det är skönt att veta att man inte är helt ensam om det här även om jag inte önskar någon annan att ha det såhär! Jag blir så arg på mig själv att jag förstör för mig själv såhär, varför kan jag inte bara njuta av tiden med min baby nu. Det här förstör allt.
-
Anonym (k) skrev 2008-11-17 21:47:42 följande:
de som har hjälpt mig e att lära mig o tänka rätt att ja inte måste hela tiden utan de e ett val ja gör om ja vill ocda eller strunta i de o se att ångesten faktist minskar när man struntat i tvånget några gånger att de faktist Inte händer nåt dåligt.vad dom har sagt? hur menar du?Anonym (tvång) skrev 2008-11-17 09:31:26 följande:ja altså vad man ska öva på? om man kan stänga av det på nåt sätt? -
Jag har börjat må bättre nu faktiskt, det började igår efter att jag varit hos psykologen för första gången och hon berättade för mig att det var ganska vanligt att mammaor fick sånna här tankar, speciellt unga mammor sa hon. Jag är ung mamma så det passade ju in på mig då
Kanske har lite med ansvar att göra, att man är rädd att inte klara av det eller så.
Iaf så lättade det oerhört efteråt och jag fick lära mig att jag ska utsätta mig för ångesten så mycket jag bara orkar. Fram tills igår har jag hållt på med mycket strategier för att unvika det jag varit rädd för men inatt sov jag ensam med barnen och det gick jättebra!
Hur har det gått för er? -
Deprimerad skrev 2008-12-17 13:57:39 följande:
I skolan är det lite pinsamt, men jag har lärt mig att inte bry mig om vad folk tycker om det, när jag låser mitt skåp för tionde gången. Mitt svar är alltså, ja, jag har också tvångstankar och ingen förstående i min närhet...vad jobbigt att ingen förstår dig! får du nån hjälpå då? -
Anonym (tjej) skrev 2008-12-17 14:20:35 följande:
Usch jag har väldigt jobbiga tvångstankar, skadetankar. Jag är så rädd för knivar och vill helst slippa ha några hemma överhuvudtaget. Antingen är jag rädd att jag ska få ett ryck och skada mig själv eller mina djur eller sambo. Så fort knivarna är i närheten blir jag nervös och tänker att jag måste skärpa mig och koncentrera mig noooga så jag inte går och gör något dumt. Har haft skadetankar så länge jag minns och har pratat med min kurator om det här, hon säger det är ofarligt och att jag inte är farlig. Förr när jag jobbade i vården fick jag tvångstankar om gammlingarna bara för de är så svaga och hjälplösa. Det handlar ofta om hjälplösa individer eller djur som inte kan försvara sig som jag får tankar om. Självkalrt vill jag inte ha dom ..det är så jobbigt.där sa du nåt jag inte tänkt på innan! Att man är rädd att skada hjälplösa! så är det för mig med! Vid ett tillfälle var jag livrädd för att jag skulle knivhugga min hund. Det borde ju ha med ansvar att göra. man har ansvaret för nått som är hjälplöst och då blir det jobbigt.