Saknar en tråd där vi som haft mer än 3 missfall kan prata av oss, stötta varandra och peppa varandra. Så nu startar jag en och hoppas vi kan hålla kvar denna länge...istället för en massa nya trådar man ska leta upp hela tiden.
Att jag satte gränsen 3 MF/MA är att det ändå är ganska ovanligt (sägs det) att man får så många missfall på rad...
Hoppas att fler vill vara med på detta och att vi kan hjälpa varandra :)
Jo, här var det:
www.familjeliv.se/Forum-7-137/m3142966.html
Hej!
Rövardottern, mina verkar som dina, men lite tidigare, mina dör i v4-5, men stannar kvar i ett par veckor till. Alla missfall har varit nästan exakt lika, tyvärr. För mig känns det som nåt verkligen går fel på samma sätt, varenda gång, så vi är inte så sugna på att gå hem och försöka igen.
Denna gången ska de nog kolla min livmoder, han ville inte kolla förrrän efter fyra missfall. Undrar om han har nåt mer i bakfickan..hoppas det.
Trevlig helg allihop.
/K
Jag vet ju redan att jag har hjärtformad livmoder.. men det ska inte påverka.. inte så här tidigt iaf... så vi får se....
man ska äta mkt b-vitamin och folsyra.. b-12 var det tydligen.. så även om jag har vitamineral så ska jag skaffa något enbart b-vitamin aktikt...
Man kan ju bara försöka...
Hej! Jag är nyss 31 år gammal och har haft 3 missfall, det senaste i oktober och gjorde en liten miniutredning efter det, tyckte jag, man tog bara blodprov och de var ok.
Humöret pendlar upp och ner. Ena dagen vill jag ha barn NU och andra vågar jag inte riktigt.
Det sista missfallet var i v 12 och jag blev så att säga igångsatt inne på KK och fick ut min lilla klump där. Det var nog det värsta jag gjort! Hade så här i efterhand önskat skrapning men gick med på vad KK sa dumt nog.
Ursäkta, jag råkade trycka enter. Var inte klar med inlägget. Det här är kanske dumt men just nu tycker jag att jobbet hindrar mej från att skaffa barn. Jag är bara vikarie och om jag hara tur så får jag överta en fast tjänst sommaren -06. Men då måste jag ju vara kvar här på jobbet och inte gå hemma och vara mammaledig, eller vara höggravid. Och den biologiska klockan går... Nu i juli fick 3 av mina vänner barn under 8 dagar, och här står jag utan. KK ska föressten inte göra någonting mer med mej förutom att jag skulle få hormoner 4 v direkt jag blir gravid nästa gång. Just nu känns det väldigt avlägset. Tror inte det blir nåt barn faktiskt.
Man blir ju lite mer nedstämd när man läser allt som alla varit med om och tycker att man själv inte ska klaga, ändå sitter man i samma båt. Undra när den resan tar slut och man äntligen får gå i land med sin största önskan och längtan. Utredningar som inte leder nån vart utan bara en klapp på axeln och att det går bättre nästa gång. Nu har ju den osalige varit framme igen och gjort sitt en ny månad av ingetting. Röda prickar som blir en stor pöl, suck stön snart kommer klappen på axeln igen.
Hej! Jag är 21 snart 22 år och har sedan förra sommaren gått igenom 4 missfall, är nu klara med våran såkallade utredning som säger att "allt ser bra ut" Inte mycket till utredning enligt oss!! Lite blodprover och ett par ultraljud i samband med missfallen.
Har nu fått blodförtunnande och hormoner, hoppas av hela mitt hjärta att detta ska lösa vårat problem.
Alla mina missfall kommer i vecka 5-6, Det börjar med att mina bröst slutar att ömma, jag får rosa flytningar som blir mer och mer röda och sedan kommer det stora blodklumpar.
Hade vårat sista missfall i mitten av maj, så nu börjar vi bli lite sugna igen. Men är samtidigt så jäkla rädda för ett mf till.
Håller tummarna för oss alla!!!!!!!!
Hej!
Tänkte ansluta till er tråd. Är 30+ och jag och min man har försökt i ett år ungefär, har fått fyra mf i veckorna 6-8 ungefär. Utredning visar inget, men vi har fått progesteron att ta tom v 12 vid ev. graviditet. Jag kommer troligtvis även att bli sjukskriven denna tid säger min läkare. Hur har ni gjort gäller arbete, vänner etc. Talar ni om som det är eller har ni det för er själva? Själv har vi talat om det för våra familjer, vilket kändes bra. Några vänner vet också, men samtidigt så är det jobbigt att hela ens omgivning vet och har "ögonen på en", eller hur? Kram till alla!
Jag är inne på mitt tredje nu... Väntar på att det skall börja bara...
Fick en konstig känsla i måndags..
Åkte till gynakuten för jag ville verkligen kolla så att allt var okej...
Vilket det inte var... Var i v. 9+2. Han hittar ett foster som är 2,7 cm vilket betyder v. 9+3 ca.
Men ingen hjärtverksamhet. Allt bara rasade samman... Förstod inte... Förstår fortfarande inte...
Fick en ny tid 2 veckor senare...
Än har inget hänt... Vet inte hur jag skall göra... Tabletter, skrapning eller vänta ut det...
Jag ville ju ha en liten bebis ju...
Hallå i höstrusket...
Verkar inte vara många som hänger med på denna tråden men jag gör ett tappert försök till att komma igång igen.
Vem vet, alla kanske är fullt upptagna med "barnverkstad" igen, nu när kvällarna blir mörka och man bara kan mysa ner sig....
Alexa: Vad tråkigt för dig, hur har det gått - fick du genomgå skrapning?
Myggan: Är det progesteron du har fått? Av vilken anledning menar man att man ska ta blodförtunnande? Har sett fler som fått det, men min dr har inte nämnt det för mig.
Rövardottern: Hur har du det, du startade ju tråden men det har varit tyst ett tag...
Ha en bra dag alla, kramar från mig.