Biologisk förälder
Jag tänkte skriva om hur det är när man försöker träffa sin biologiska förälder som adopterad.
Många som är adopterade kommer från andra länder och söker sina rötter i hemlandet. Det kan ju vara nog så svårt och kräver både engagemang och en stark vilja.
Men det finns naturligtvis adoptioner som ägt rum inom landet också.
Så var det i mitt fall.
Jag har fyllt 40 år sen några år tillbaka och är adopterad av svenska föräldrar.
Min biologiska mamma är svensk och fick mig när hon var sjutton år, i början av sextiotalet. Min biologiska pappa var resande och kom från ett land i Europa.
Jag bodde hos min biologiska mamma tills jag var knappt ett år, sen kom jag till mina adoptivföräldrar.
När jag var nybliven tonåring så träffade jag min biologiska mamma för första gången, och fick reda på att jag som växt upp som ensambarn faktiskt hade två syskon.
Fantastiskt och omtumlande.
Min biologiska pappa försökte jag ta kontakt med men fick aldrig något svar från honom. Jag försökte ta kontakt flera gånger men fick aldrig något svar. Till slut för några år sen tog jag mod till mig och ringde. Han förklarade då att han hade en ny familj och ville inte ha någon kontakt med mig. Men han sa att han hade fått en dotter som han haft vårdnad om från födseln. Detta betydde att jag plötsligt fått en ny halvsyster.
Mitt dilemma är både enkelt och svårt på samma gång.
Jag vill ju ha kontakt med min halvsyster, som inte har en aning om min existens. Men min biologiska pappa vill inte att hans nya familj får reda på att jag finns.
Är det någon som haft något liknande problem eller har hört om något som liknar detta? Jag undrar förstås om jag ändå ska ta en kontakt med min halvsyster trots att det går emot min biologiska pappas vilja. Något som eventuellt kan ha följder för sin nya familjs förtroende för honom.
Ska jag vara självisk och ta kontakt med min halvsyster eller ska jag låta det vara?
Jag tror ju att min biologiska syster kan tycka det vara kul att få veta att hon har en halvbror.
Fast sånt vet man ju inte i förväg förstås.
Thommy