Biologisk förälder

Om din halvsyster är myndig skulle jag absolut ta kontakt med henne, alternativt vänta tills hon är myndig. Jag ser det som hennes rättighet att få reda på detta, det är ju din och hennes relation som du vill upptäcka här - din pappas relation till dig och till henne är ju helt separata relationer och har ingenting med er att göra.

Nar vi gick adoptionskurs fick vi lara oss att INTE ta kontakt med biologiska foraldrar. Eventuella kontakter ska ga via adoptionsorganisationen. Detta for att bla undvika otrevliga situationer som man inte kan hantera, bla kanske biologiska foraldrarna inte vill ha kontakt. For mig ar det sjalvklart att av respekt for min dotters biologiska mor som valt att adoptera bort henne, INTE forsoka ta kontakt med henne. Men jag vet inte hur det gick till pa den tiden du blev adopterad, formodligen gick det via nagon socialsekreterare och da borde ju kontakten ga via dem. Men nu har du redan tagit kontakt sjalv. Du vet redan att din biologiska far inte vill ha kontakt och att han inte vill att hans nya familj ska veta om dig. Jag tycker i forsta hand att du ska respektera hans vilja. Det ar darfor mojligheten till adoption finns, bland annat, enligt mig! Du vet inte vad du staller till med i hans/deras liv. Du har fatt nya foraldrar. Samtidigt kan man forstos havda att han visste vad han gjorde nar han hade sex den gangen och att han borde veta att det kan handa att du knackar pa dorren en dag och da maste han ta ansvar for situationen... men, nej, inte nar barnet adopterats bort, da avsager man sig skyldigheter ... och forstas rattigheter (den storsta forlosten gor ju han som aldrig lart kanna dig).

Hej!

Trevligt att du delar med dig av din historia. Vi ska själva adoptera inom landet och funderar ju lite pâ det där om hur det kan bli när vârt barn börjar söka sina rötter, eftersom det kommer att bli relativt lätt..

Vâr adoptionsorganisation uppmanar alla att INTE ta nâgon direktkontakt med sin biologiska familj utan istället gâ genom adoptionsbyrân som kan bereda terrängen sâ att säga, för att ett eventuellt möte ska bli en positiv (om möjligt) upplevelse och inte en chock...

Om jag vore du sâ skulle jag nog ta kontakt med exempelvis adoptionsrâdgivarna (om du söker pâ internet sâ ser du när de har telefonrâdgivning). De kanske kan hjälpa dig med râd, eftersom de har specialkunskap inom adoption. Om du bestämmer dig att 'gâ bakom ryggen' pâ din bio-pappa och ta kontakt med ditt halvsyskon sâ fâr du nog förbereda dig pâ rätt negativa reaktioner. Det skulle inte bli lätt för tjejen att fâ reda pâ en sân här grej frân nâgon annan än sin egen far.... sâ hon lär nog inte bli tacksam och 'glad' över nyheten... Och dessutom innebär ju en adoption egentligen att man klipper av alla band för all framtid, sâ kanske kan man inte klandra din bio-pappa...? Bara en liten tanke, fast det kanske inte är det du vill höra.. och det skriver jag ju mer utifrân vâr egen situation...

Min sambos pappa har i alla fall varit med om nâgot liknande. Han fick, i 65 ârs âldern (!) reda pâ att han hade ett halvsyskon. Detta halvsyskon (som min sambos farfar inte hade velat kännas vid) hade vid ett par tillfällen försökt ta kontakt med sin far, men han nekade till att han faktiskt var pappan... Hur som helst när pappan gick bort sâ tog den här mannen kontakt med halvsyskonen - dâ fanns det liksom ingen familj att 'förstöra' längre. Och nu, vid 70 ârs âlder sâ har alla halvsyskon äntligen kontakt... Fast sâ länge kanske du inte vill vänta.

Hur du än bestämmer dig för att göra sâ tycker jag att du kan be adoptionsrâdgivare om râd.

LYCKA TILL!

P.S. fast i min sambos släkt sâ handlade det inte om en adoption, utan ett barn utanför äktenskapet, vilket ju är en annan sak.

Som Vildrosen skriver sâ bryts ju alla band definitivt och enligt lagen i samband med en adoption.

Tack för svaren.
Jag har nog tänkt åt det hållet som ni skriver.
Dels så vill jag ju utveckla min och min systers relation och inte min pappas. Men å andra sidan så blir det ju förstås en chock för min syster att få veta en sån sak.
Och kanske vill hon höra det från sin pappa själv.
Och vill han inte säga nåt så är det kanske lite kört.
Om jag inte kan övertala honom förstås och träffa honom först.

Adoptionsrådgivare, var får man tag i dom?

Min biologiska pappa är en bit över sjuttio år och min biologiska syster drygt trettio, så hon är ju vuxen för länge sen. Och om han går bort så blir det lite lättare, för syskonskapet går ju att bevisa via blod och dna om nu min halvsyster skulle tvivla på sanningshalten om jag nu skulle berätta för henne.

Som sagt det är inte lätt och jag har

..... tangenterna är för lätta att komma åt ibland...
... jag har tänkt på detta i många år och inte kommit på nåt bra sätt att gå vidare. Jag vet var både han min biologiska syster bor. Hon har dessutom en sida på ett community så jag vet hur hon ser ut. Det är lite frustrerande.
Jag ska i alla fall fundera igen ett tag.

www.adoptionsradgivarna.se

Jag tycker du ska kontakta AFO, det är en organisation för vuxna adopterade och fosterbarn. Fokus är på svenskadopterade, det finns mycket kunskap inom föreningen om hur man kan göra i kontakten med sina ursprungliga föräldrar, syskon, halvsyskon, m m.

För att få hjälp krävs att man är medlem. Du kan ju kolla deras hemsida:

www.afo.se

Lycka till!

Tack för tipset om AFO. Jag har redan kollat och ska bli medlem.
Det verkar vara väldigt bra och jag hade inte en aning om att det fanns.

Hoppas du får bra och användbara råd om hur du ska gå tillväga.

Berätta gärna för oss här hur det går.