Lille B; va jobbigt för er. Ja det är en mardröm. Mina döttrar var hemma igår kväll, båda två!! Man kan stänga av mobilen o bara sova på natten...
För 2 helger sen var det värre, då smsar den ena dottern från stan och frågar om jag kan hämta henne... Det gör hon aldrig annars, så ja fatta att det hänt nåt.
Är påklädd o ute på en micro sekund och tar sambon splitternya bil (den står närmast)och kör i sidospegeln i garageväggen.....
Blev såå stressad, kör till stan och ringer henne under tiden att hon ska gå till pressbyrån. Hon svarar inte på hela vägen,
tillslut svarar hon och jag ber henne igen gå till pressbyrån. Ja säger hon. Kommer fram till ptessbyrån och ingen dotter där, ringer igen, nu går det inga signaler fram. Säger åt min andra dotter att sitta kvar i bilen så jag får gå till avenyn och "leta".....
Hon ringer från en annans mobil och ber mej gå till avenyn (avenyn e ganska lång) Går på måfå och hittar henne, då har hon ramlat och slagit i huvet i asfalten... En kompis blev så glad att se henne så hon hoppar på henne så hon ramlar baklänges..
Åker till akuten o där är vi hela natten, men det var kej med henne, bara världen bula. Såna här saker gör att jag aldrig dricker nåt utan är ständigt standby för mina barn. Det är stressigt men jag skulle inte klara nåt annat just nu.
Men man tar ut sig psykiskt att vara så här orolig, men jag kan inte låta bli, Jag bara måste säga; ta det lugnt och ring om det är nåt- innan dom går ut.....