• Lukka

    Utbrändhet och graviditet, - går det ihop?

    Jag blev utbränd för ca 1,5 år sedan och sedan dess har hälsan gått i berg och dalbana. Jag har dock arbetat mig igenom det mesta med mycket vila, lugn och ro och har hela tiden vägrat ta medicin. Numera är läget ganska stabilt, jag jobbar heltid som veterinärassistent och det fungerar, men blir jag för uppstressad p.g.a. känslomässig eller yttre påverkande stress så dimper hälsan ner igen och jag blir väldigt yr och har svårt att klara av vardagen. Blir jag dålig så tar det många dagar, ibland veckor, för mig att ta mig på fötter igen, men ju mer jag får sova desto snabbare återhämtar jag mig. Jag har en 3-åring sedan tidigare men längtar nu efter att skaffa fler barn. Men jag undrar om det går?! Kommer min kropp att orka med påfrestningen att vara gravid och kommer jag att klara av en förlossning? Och hur ska det gå när barnet kommer till världen? Jag minns hur det var med sonen när han var nyfödd, jag fick max 4-5 timmars sömn per dygn. Det orkade jag med då, för då var jag frisk, men idag fungerar inte det för jag klarar mig knappt på 7 timmars sömn utan behöver ca 8 för att vara befriad från yrseln. Någon med erfarenhet av kombinationen utbrändhet och graviditet och som precis som jag INTE tagit mediciner?

  • Svar på tråden Utbrändhet och graviditet, - går det ihop?
  • Lukka

    Tusen tack för ditt svar. Jag (vi) bor inte i Sverige, utan på Island (min man är islänning) och därför har jag i princip inget stöd alls. Hans familj hjälper inte till om det inte är absolut akut. Tycker du att det skapar ett stort minus i protokollet när det gäller att orka med? Hade du mycket stöd? På vilket sätt?


    dogcatbird skrev 2008-10-16 23:29:23 följande:
    Jag tror att graviditeten nog går bra, sedan kan det bli jobbigt att ha barnet. de symtom man har av utbrändhet blir inte värre av graviditeten, kanske blir man mer trött, men man kan bli lite mer avslappnad av att vara gravid och det snurrar inte riktigt lika fort i skallen . Att föda gick bra för mig. Varning för att man bli ganska nedgången och deppig efter förlossnngen och en lång tid framåt, men det kan ju även andra bli. det kan vara bra att informera BM så att mankan få hjälp med förlossnigsdepression om det blir så.Utbrändhet påverkar immunsystem, hormonsystem och nervsystem, vilket gör att man blir sårbar, men ta inte ut vaknätterna i förskott - du kanske får en som sover och bara vill bli ammad ibland nattetid...Har du klarat att jobba och ha barn, så är det nog inte värre att ha bebis och barn.det där med vägra ta medicin (OK, nu är det inte aktuellt, men efter amning) tycker jag du ska tänka på igen. Med medicien får man större initiativkraft och är mindre sårbar känslomässigt. man rullar inte på fälgen hela tiden, utan det blir en mer komfortabel färd genom livet. Man blir inte beroende av SSRI preparat. De förhindrar att det serotonin som man lyckas producera bara försvinner iväg genast, utan ser till att det byggs upp en halt av serotoninet. En bit plast i botten för att hindra läckage helt enkelt det är lättare att fungera normalt. Det bästa är om du kan ha folk runt dig som stöttar dig efter förlossningen och det första året så att du orkar - hoppas du har folk runt dig som förstår utan att ifrågasätta. Tyvärr brukar ens familj/släkt vara de som sämst förstår hur man har det och som inte kan förstå att man inte alls kan vara som vanligt...
  • Lukka

    Uppskattar alla svar jätte mycket och vill gärna ha fler!

  • Lukka

    Tack för ditt svar. Hur mådde du när du väl blev gravid med ditt första och hur mår du nu när du satsar på tvåan? Är du helt återhämtad?


    dogcatbird skrev 2008-10-20 12:28:04 följande:
    I vilket fall som helst är det ju nu som du har "barnrejset" och det är väl dags att skaffa syskon. jag väntade i sex år på att bli bättre innan vi skaffade ettan. Kanske det hade varit bra att skaffa barnen direkt. jag vet inte om det blir bättre av att skjuta upp, om du förstå vad jag menar.Snart kan barnen leka tillsammans och då kan du ta en paus Jag hade inte så mycket hjälp första året med barnet, men sedan pensionerades min mamma och var lektant. Skaffa hjälp i så fall, barnflicka, städhjälp etc och koncentrera dig på barnen. Jag tror visst att du orkar, inget blir bättre av att du väntar om du inte är i akut kris med din utbrändhet längre.Satsa på tvåan nu! Vi gör det...jag kan återkomma om nåt år och säga om det var ett misstag!!!
  • Lukka

    Tusen tack för alla era svar! Betyder mycket!

Svar på tråden Utbrändhet och graviditet, - går det ihop?