Har ställt in mig på att tänka framåt nu..även om det kommer floder med tårar då och då. Även fast sköterskan sa att det fanns hopp kvar så vill jag inte tänka så längre..jag orkar helt enkelt inte. Lika bra att gråta ut nu under helgen istället för att jag ska hoppas och sen på måndag få ett nytt hemskt besked att det inte finns nåt kvar.
Det är bara plågsamt!!
Hela den här karusellen har varit rätt ok fram till de sista ruvardagarna då jag gång på gång fått en känga i ansiktet. Med blödningar fram och tillbaka och nu med det låga värdet av hcg.
Hoppas nu på våran lilla älskling som ligger i frysen och väntar på att få komma in i värmen i mamma mage
Tråkiga bara är att vi bara har ett ägg där..annars blir det till och börja om igen..*suck*
Träffade min kompis nu och jag berättade för henne om vårat MF och jag frågade henne om hon hade haft några blödningar uder sina tre graviditeter..nja sa hon lite finurlig i rösten, ja med den sista och la handen på magen...
Allt bara sjönk ihop..det visade sig att hon va gravid..igen!! Med sin fjärde..
Jag är glad för hennes skull men blev så ledsen nu när hon åkte..det va INTE det jag behövde höra idag...