behöver råd om hur man går igenom en graviditet efter upprepade missfall

Har samma tankar som du, vet inte hur jag ska orka med all oro under en eventuell tredje graviditet. Vår andra graviditet som inte varade så länge hanterade jag inget bra, hade en oro som avancerade till ångest och det var svårt att samtidigt orka med och kunna koncentrera sig på jobbet.

Vi har en rätt lång paus nu, för att ge mig tid att må bättre, men jag är rädd att jag aldrig kommer att må tillräckligt bra för att hantera ett nytt missfall (utan att krascha igen som jag gjorde denna gång) eller ens kunna hantera en graviditet som går bra på ett bra sätt.

Å andra sidan finns alternativet "välja bort barn" inte som ett alternativ så... Kanske man kan vänja sig vid tanken och acceptera att det inte kommer att vara en lycklig tid, utan en tid av oro. För när man väl står där med sitt barn i famnen kommer det ha varit värt det.

Har inga råd tyvärr, men tänker följa denna tråd och jag tar till mig av råden här.