behöver råd om hur man går igenom en graviditet efter upprepade missfall

Här är en till som fått barn efter upprepade missfall. Jag kan bara hålla med född 78 om att graviditeten var en orolig tid. Värst var förstås den första tiden, jag oroade mig hela tiden, sprang på toa konstant för att "kolla läget" kände av allt i minsta detalj. Sen var det så för min del att jag mådde otroligt illa den första halvan av graven och det gjorde att jag var ganska utslagen och inte riktigt orkade "tänka" hela tiden. Sen någon gång efter "halvtid" så blev det lättare iom fosterrrörelser m.m. Men orolig var jag heeeela tiden. Kanske inte så upplyftande för dig att höra men i efterhand kan jag ju bara konstatera att det är ju VÄRT det så mycket. Och nu har jag inga betänkligheter över huvud taget att gå igenom det en gång till även fast jag nu haft 2 nya mf. Så precis som föregående "talare" säger så klarar man mer än vad man tror.
Lycka till och kram!