behöver råd om hur man går igenom en graviditet efter upprepade missfall

Jag har nu en dotter på 3 månader efter 4 missfall. Kan kanske inte ge så mycket råd mer än att säga kämpa på, man klarar mer än man tror. Men visst var det långa dagar, veckor och månader. För mig gick det inte en enda dag, inte ett enda toalettbesök utan oro de första 15-16 veckorna. Det var egentligen först efter att jag riktigt började känna barnet som jag kunde lugna mig lite, men jag oroade mig i viss grad under hela graviditeten. Det var jobbiga månader men när jag hade henne i min famn var den tiden som bortblåst. Jag fick efter mitt tredje missfall möjlighet att träffa kurator på kvinnokliniken, vilket hjälpte mig att ta mig vidare. Det kan jag verkligen rekomendera. Ibland kan man behöva prata helt fritt om tankar, oro osv med någon som man inte har någon som helst relation med.
Ha det så bra vad du än beslutar dig för.