Nyss fått barn i v 25+1. Är rädd, omtumlad! Någon med erfarenhet?
Mycket är redan sagt, men vill tillägga ett par saker. Det finns stödförening, kolla med sjukhuspersonalen, de ska kunna informera om kontaktpersoner.
Själv fick jag en tjej i början av juni i v 27+1. Det har gått jättebra. Mitt allra största stöd var familjen (barn + make - inte släkten). Kom ihåg - du är redan mamma, det behöver du inte bli i den miljön och situationen som du nu befinner dig i. Dina stora barn håller dig "här och nu" - det var ett riktigt andningshål för mig. De kräver ens närvaro och för en stund får man en paus från hela "neo-aparaten" med lego-bygg eller godnattsaga. Det gäller att vara närvarande där man är och en gång för alla släppa eventuella dåliga samveten över att man inte är med något annat av sina barn för tillfället.
Själv utgick jag bara ifrån att allt SKULLE gå bra och försökte tänka framåt i målbilder, typ "i september, då kommer vi att vara hemma allihopa och jag kommer att helamma som med de stora barnen". Nu sitter jag här och gör just det - det känns som ett mirakel.
Det medicinska kommer du att få info om vartefter. Du kommer att tillbringa så mycket tid på neo och kommer då att ha chans att fråga, fråga om och fråga igen.
Vi har nu varit hemma ca 10 veckor och neotiden har verkligen bleknat. Själv hoppas jag den bleknar bort helt, tänk så liten tid den är av ditt barns hela liv. Jag har från början tänkt att hon inte i första hand är en prematurbebis. Hon är faktiskt mest en bebis - inget annat. Kräv av omgivningen att det gratulerar - inte förfasar sig. Du har faktiskt fått barn.