Idag har jag fått reda på att jag har fått MA. Fostret dog i v7. Nu väntar jag på en remiss till sjukhuset där jag ska få piller som ska sätta igång en självabort.
Jag är livrädd för detta, är livrädd för smärta, men vill veta vad jag har att vänta mig. Läkaren sa att det inte skulle kännas men jag vet inte om jag tror på det.
Hur var det för er. Tacksam för svar!
Tack så hemst mkt för informationen! Beklagar dina MA 
Jag fick mf i påskas istället.
Beklagar verkligen ditt MA Förstår att du lutar dig tillbaka på din lilla dotter. Jätte grattis till det lilla miraklet 
Nä, precis det ärju klumpar och man ser inte fostret vilket är ganska skönt faktiskt.
Ja det är tungt nu men jag vet attman repar sig till slut. Nu har jag fått burna flytingar så har jag tur kanske allting kommer av sig själv. Ja men visst är det så, under den tiden man inte ens blev gravid så försåtr jag att du önskade dig åtminstone mf, just för att då vet man att man kan. När jag fick mf i påskas så kändes det skönt att vet aatt vi kunde bli gravida, för det visste vi inte förrän dess.
Tack så jätte mkt för uppmintran, det värmer! Kramar och håller tummarna för att du också snart får ett litet syskon till princessan.
Hej tjejer. Jag ska leta i trådarna för jag har precis skrivit om hur det gick för mig så ni får läsa om min resa. Jag kan iaf säga att det var Citotek som jag fick ta och att jag skulle aldrig göra det hemma själv. All den smärtstillande jag fick skulle aldrig hjälpt. Vänra ska jag leta....
Jag började att blöda lite natten till tisdag och som tur det var så hade jag en tid på onsdag em på gyn i Huddinge. Natten till onsdag sov jag två timmar för jag hade värkar var 5:e minut och det bara ökade. När jag väl var framme så såg de det på mig och erbjöd mig att ligga på en brits i väntan på min läkartid. Typiskt nog var de 30 min försenade och där låg jag och grät av smärta och frustration över hela situationen.
De undersökte mig och tydligen så såg man att det var på väg ut och att äggstockarna såg bra ut. De föreslog att jag skulle göra "abort" processen där men jag sa att jag föredrog att göra det hemma när min man var där. Jag fick smärtsillande och fick ligga kvar för att se att det fungerade efersom det var samma som jag fick med mig hem till utdrivningen.
Det tog en timme innan det verkade sen va det lungt och jag sov hela natten. När jag vaknade på morgonen satte en fruktansvärd smärta och när tabletterna jag fick inte hjälpte så jag bestämde mig för att åka igen för jag ville absolut inte ta citotek nu, de fick skrapa mig punkt slut.
Samma sak igen, när jag kom fram lade de mig på en brits, fick samma smärtstillande som innan plus två citodon, inget hjälpte. De undersökte mig igen och fick höra att livmodern hade börjat dra ihop sig att det var därför jag hade så ont.
Värkarna blev värre trots alla tabletter och då bestämde de att jag skulle göra hela utdrvningsprocessen där. Blev skiträdd men jag tänkte bättre här där jag kan få hjälp än hemma, för nu vägrade jag att göra det här. De lovade mig morfin och då gav jag mig. Efter 5ml morfin var jag i himmelriket 
Jag var kvar från morgon till kväll, gjorde hela processen och jag var så drogad att jag inte kände ett smack! Så bra! Fick lunch och middag och de behandlade mig mkt mkt bra. Kunde inte fått det bättre och är jätte nöjd att jag åkte dit.
Har sovit hela natten och idag få vi se hur det känns. Återbesök om två veckor.
Håll tummarna att allt kommerut utan komplikationer
solros: beklagar ditt ma Se till att testa de smärtstillande tabletterna om du har ont innan. Om duhar möjlighet gör det på sjukhuset där man kan få mer om man behöver.
Katzy: Fan vad tråkigt! Hoppas du slipper ha ont denna gången med. Varför kan det inte gå vägen?!
Jag har slutat blöda och har mest bruna flytningar. Ska på återbesök nästa vecka.