Idag har jag fått reda på att jag har fått MA. Fostret dog i v7. Nu väntar jag på en remiss till sjukhuset där jag ska få piller som ska sätta igång en självabort.
Jag är livrädd för detta, är livrädd för smärta, men vill veta vad jag har att vänta mig. Läkaren sa att det inte skulle kännas men jag vet inte om jag tror på det.
Hur var det för er. Tacksam för svar!
Hej. Beklagar ditt MA. Vet precis hur det känns. Jag har varit med om det 2 ggr senaste året.
Jag blir förvånad att du måste vänta på remiss.... själv har jag fått ta första tabletten samma dag dom upptäckt att fostret är dött, och gjort själva aborten dagen efter.
Första ggn tog det inte på första tabletten, så jag fich ta 2. Gjorde inte mer ont än kraftig mensvärk.
Andra ggn ville inte fostret ut.... jag fick ta 5 tabletter (mkt ovanligt) innan det släppte. Känndes mer men jag bad om mer smärtstillande och det hjälpte bra.
Var inte rädd kära vän, fysiskt är det inte alls farligt, det psykiska är mkt jobbigare.
Jag önskar dig lycka till i framtiden och skickar en värmande kram!
Tack så hemst mkt för informationen! Beklagar dina MA 
Jag fick mf i påskas istället.
Beklagar ditt MA. Jag hade ett MA i början av sommaren, upptäcktes i vecka 12, förmodligen dött sedan vecka 7. Då ville man att vi skulle vänta på att det skulle komma ut av sig självt, jag väntade en vecka, men då inget hände fick jag vid återbesöket en tid för medicinsk abort dagen efter. Eftersom mitt foster var på väg att tillbakabildas, fick jag inget piller för att avbryta graviditen, utan bara vaginaltabletter i två omgångar. Det tog en sorglig och långtråkig dag på sjukhuset, men jag kan inte säga att det gjorde så jätteont, som mensvärk ungefär. Tack vare mycket bra personal blev det ok, men sorgen efter värre än själva ingreppet. Jag fann stort stöd i att berätta om det som hänt för en del i min närhet, man blir förvånad av hur många kvinnor som upplevt MA och MF. För mig var det en tröst, att jag inte var ensam, och att andra har upplevt det som en "stor sak", även när ett så nytt embryo (en dröm) försvinner.
Lycka till i framtiden!
ÅH! Din stackare!
Fick själv ett MA i v.14 för en och en halv vecka sedan. Barnet hade börjat tillbakabildas men jag vet inte i vilken vecka det dött.
Jag fick ta två tabletter dagen efter det konstaterats för att mjuka upp livmodertapppen innan skrapningen som skedde den dagen.
Jag tog dom vid tio och vi var på sjukhuset kl 13. Då började jag få riktig mensvärk och blödde mycket med riktiga klumpar och så. Nu har ju jag fött barn (ivf-dotter född -06) och det var väl lite som den känslan... att det gör ont och sedan när klumparna kom ut (vid förlossningen naturligtvis barnet) var det riktigt skönt... man krystar lixom ut klumparna och det är verkligen inte så att man ser något "foster".
Jag har ju turen att ha fått ett barn och kan luta mej på henne lite grann, men jag förstår verkligen vad jobbigt det måste kännas för dej/er. Var så korkad under mina barnlösa år att jag "önskade" att jag haft ett missfall eller två, för i sånt fall skulle jag i alla fall veta att jag kunde bli gravid.
I dagsläget är jag sååå lycklig över att jag slapp uppleva det helvete jag gjort nu under dom åren. Det är tillräckligt svårt ändå. Lider verkligen med dej!
En dag är det er tur och då kommer du kunna titulera dej "Världens lyckligaste mamma"... och du ska se att det inte är allför långt till dess!
STOR KRAM OCH LYCKA TILL!
ÅH! Din stackare!
Fick själv ett MA i v.14 för en och en halv vecka sedan. Barnet hade börjat tillbakabildas men jag vet inte i vilken vecka det dött.
Jag fick ta två tabletter dagen efter det konstaterats för att mjuka upp livmodertapppen innan skrapningen som skedde den dagen.
Jag tog dom vid tio och vi var på sjukhuset kl 13. Då började jag få riktig mensvärk och blödde mycket med riktiga klumpar och så. Nu har ju jag fött barn (ivf-dotter född -06) och det var väl lite som den känslan... att det gör ont och sedan när klumparna kom ut (vid förlossningen naturligtvis barnet) var det riktigt skönt... man krystar lixom ut klumparna och det är verkligen inte så att man ser något "foster".
Jag har ju turen att ha fått ett barn och kan luta mej på henne lite grann, men jag förstår verkligen vad jobbigt det måste kännas för dej/er. Var så korkad under mina barnlösa år att jag "önskade" att jag haft ett missfall eller två, för i sånt fall skulle jag i alla fall veta att jag kunde bli gravid.
I dagsläget är jag sååå lycklig över att jag slapp uppleva det helvete jag gjort nu under dom åren. Det är tillräckligt svårt ändå. Lider verkligen med dej!
En dag är det er tur och då kommer du kunna titulera dej "Världens lyckligaste mamma"... och du ska se att det inte är allför långt till dess!
STOR KRAM OCH LYCKA TILL!
Beklagar verkligen ditt MA Förstår att du lutar dig tillbaka på din lilla dotter. Jätte grattis till det lilla miraklet 
Nä, precis det ärju klumpar och man ser inte fostret vilket är ganska skönt faktiskt.
Ja det är tungt nu men jag vet attman repar sig till slut. Nu har jag fått burna flytingar så har jag tur kanske allting kommer av sig själv. Ja men visst är det så, under den tiden man inte ens blev gravid så försåtr jag att du önskade dig åtminstone mf, just för att då vet man att man kan. När jag fick mf i påskas så kändes det skönt att vet aatt vi kunde bli gravida, för det visste vi inte förrän dess.
Tack så jätte mkt för uppmintran, det värmer! Kramar och håller tummarna för att du också snart får ett litet syskon till princessan.
Sarahkka: Kom det ut av sig själv? Eller fick du tabletter?
I måndags upptäcktes det på mitt VUL att fostret hade dött i v. 7 (var i v9), Jag fick rådet att vänta 2 veckor innan jag får tabletter eller skrapning. Vad är det för tabletter man får?
Vad menas med att "barnet hade börjat tillbakabildas" som ni skriver om i tråden?
Beklagar ditt ma! Vet tyvärr hur det känns. Jag skulle ljuga om jag sa at det inte gjorde värst ont för när fostret/allt väl kom ut efter två omgångar Cytotec så var det de mest djävulska smärtor jag nånsin upplevt. Men det skedde hemma så jag hade inte tillgång till så mycket smärtstillande. Sker det på sjukhus är det en helt annna sak-då får man smärtstillande så mycket man behöver.
Kicki: fostret tillbakabildas alltid vid ma. Det betyder att fostret krymper och liksom "försvinner",kvar blir bara hinnsäcken,men även den krymper. Måste säga för egen del att på ett sätt var det bättre att allt om ut hemma även om det gjorde så ont att jag inte kunde andas mellan varven,för alternativet ligga på förlossningen var ingen hit det heller...
Hej tjejer. Jag ska leta i trådarna för jag har precis skrivit om hur det gick för mig så ni får läsa om min resa. Jag kan iaf säga att det var Citotek som jag fick ta och att jag skulle aldrig göra det hemma själv. All den smärtstillande jag fick skulle aldrig hjälpt. Vänra ska jag leta....
Jag började att blöda lite natten till tisdag och som tur det var så hade jag en tid på onsdag em på gyn i Huddinge. Natten till onsdag sov jag två timmar för jag hade värkar var 5:e minut och det bara ökade. När jag väl var framme så såg de det på mig och erbjöd mig att ligga på en brits i väntan på min läkartid. Typiskt nog var de 30 min försenade och där låg jag och grät av smärta och frustration över hela situationen.
De undersökte mig och tydligen så såg man att det var på väg ut och att äggstockarna såg bra ut. De föreslog att jag skulle göra "abort" processen där men jag sa att jag föredrog att göra det hemma när min man var där. Jag fick smärtsillande och fick ligga kvar för att se att det fungerade efersom det var samma som jag fick med mig hem till utdrivningen.
Det tog en timme innan det verkade sen va det lungt och jag sov hela natten. När jag vaknade på morgonen satte en fruktansvärd smärta och när tabletterna jag fick inte hjälpte så jag bestämde mig för att åka igen för jag ville absolut inte ta citotek nu, de fick skrapa mig punkt slut.
Samma sak igen, när jag kom fram lade de mig på en brits, fick samma smärtstillande som innan plus två citodon, inget hjälpte. De undersökte mig igen och fick höra att livmodern hade börjat dra ihop sig att det var därför jag hade så ont.
Värkarna blev värre trots alla tabletter och då bestämde de att jag skulle göra hela utdrvningsprocessen där. Blev skiträdd men jag tänkte bättre här där jag kan få hjälp än hemma, för nu vägrade jag att göra det här. De lovade mig morfin och då gav jag mig. Efter 5ml morfin var jag i himmelriket 
Jag var kvar från morgon till kväll, gjorde hela processen och jag var så drogad att jag inte kände ett smack! Så bra! Fick lunch och middag och de behandlade mig mkt mkt bra. Kunde inte fått det bättre och är jätte nöjd att jag åkte dit.
Har sovit hela natten och idag få vi se hur det känns. Återbesök om två veckor.
Håll tummarna att allt kommerut utan komplikationer
hej ja jag ska gå i genom det på onsdag om inte magen stöter bort det skälv verka jobbigt och ta piller och veta att man får verk men hoppas det blir bra efteråt så man kan börja om på ny kula hoppa man blir gravid i gen tråkigt att man får gå i genom sånt här det enda som är posetivt är att man vet att man kan bli gravid och tur att det blir nu så man inte hinner gå längre men väldigt tråkigt och gå i genom
ps tjejen jag lider med dig
solros: beklagar ditt ma Se till att testa de smärtstillande tabletterna om du har ont innan. Om duhar möjlighet gör det på sjukhuset där man kan få mer om man behöver.
Beklagar verkligen! Sitter i samma sits som du just nu. Detta är mitt 3:e MA. Det första fick jag ta tabletter för hemma och det vill jag inte vara med om igen. Trodde jag skulle dö. Nästa gång blev jag så arg att jag gick och hårdtränade vilket resulterade i att det började störtblöda av sig själv en dag senare men det gjorde inte ont. Denna gång funderar jag på att gå ut och springa. Det gör ju inte lika ont när det kommer ut av sig själv.
Katzy: Fan vad tråkigt! Hoppas du slipper ha ont denna gången med. Varför kan det inte gå vägen?!
Jag har slutat blöda och har mest bruna flytningar. Ska på återbesök nästa vecka.
Det är värkligen sorgligt att man måste gå igenom all detta. Har fått tre barn. En kille på snart 20 år , en kille till på snart 13 år och ett sladdbarn som va en tjej och som skulle nu varit 6 månader gammal. Jag är 38 år och vill så gärna ha ett barn till. För 7 dagar sedan hade vi fått reda på att jag fick en MA. Samma dag fick jag 4 tab i slidan för att mjukna upp livmodertappen och sätta i gång missfallet. Min fråga skulle vara: Hur länge blödde ni efter igångsättning och hur snabbt efter kan man göra ett nytt försök? Jag ska på återbesök imorgon och är orolig att jag måste igenomgå en skrapning.
oerhört ledsen
änglamamma Sanna