Mina två änglar

Beklagar så din sorg. Får man fråga vad som hände? Om du inte vill skriva här är du välkommen att inboxa mig.

Själv förlorade jag min son när han var 4 månader och 17 dagar.

Gud jag vet inte vad jag skall skriva. Jag vet hur det känns att mista sitt barn, och det ända jag kan tänka mig är värre är om någon medvetet berövat det livet.
Båda dina fina barn... Jag är så ledsen för din skull.
Jag tror de är på ett bättre ställe tillsammans med min Elias. Saknaden och smärtan finns kvar och är lika stor, men jag måste tro att det finns ett ställe utan smärta där alla fina barn som gått förlorade för tidigt får vila och vara lyckliga.

Vi sörjer alla olika. Vi är nog många som får höra att vi är så starka och att vi tar det så bra. Man lever vidare för man har inget val. Dagarna går, hjärtat fortsätter att slå och på något sätt så fortsätter livet även om vi inte alltid vill det.
Så skönt att du känner att du kan gråta ut hos dina barn. Jag är också vid graven nästan varje dag och på måndag kommer stenen.

Jag önskar dig all värme och kärlek och hoppas att du en dag kan finna lite lycka i livet igen. Kanske få ett litet syskon till dina änglar...
Ta hand om dig.

Kramar Anna