Min 3-åring stöter bort sin bonuspappa

Jag tycker det här verkar vara ett ganska vanligt problem även i helt "biologiska familjer". Vi har gjort som lillaälgfrun beskriver: Barnen får aldrig välja vem som ska klä på, natta, hjälpa på toa och liknande. Jag går aldrig in och tar över ifall pappan hjälper sonen, oavsett om sonen trilskas och ropar på mig. Signalen om att byta syssla ska komma från oss vuxna. Om sonen försöker välja den andre säger vi: "Nu är det JAG som har tid att hjälpa dig."

Ibland har vi tid och möjlighet båda två. Då får sonen själv välja vem som t ex ska läsa godnattsaga. Men då säger vi att han får välja själv. När vi däremot redan fördelat sysslorna får han inte byta.