Inget barn tillkommet efter donation i Sverige har undersökt sitt genetiska ursprung, ändock uppmanar vissa kliniker donatorer att skriva personliga brev och lämna fotografier. Det är således ingen god idé (snarare en stor dumhet) att förvänta sig att någon någonsin kommer ta del av vad man som donator författat.
jösses flickor! jag åsyftar givetvis "barn" som tillkommit efter spermadonation. De har gott och väl passerat tjugo och så många som ingen alls har tagit reda på sitt genetiska ursprung. Indikerar inte detta att gener är av ringa betydelse?
Socialstyrelsen tillhandahåller uppgifter om ägg- och spermiedonatorer samt deras genetiska avkommor.
De flesta adoptivbarn söker inte upp sina biologiska föräldrar, även om man kan luras att tro det då media med stort intresse skildrar tårdrypande "återföreningar av familjer".
Adoptivbarn lever i en kultur, som säger att biologiskt/genetiskt ursprung är oerhört viktigt. Detta är indoktrinering på hög nivå! En självuppfyllande profetia!
Jag lägger ingen värdering i att enskilda individer i vissa fall önskar få kunskap om sitt ursprung. Men att genetik anses så viktigt att man lagstiftar om det är absurt. Det hämmar de sociala föräldrarna, som inte tillåts vara föräldrar fullt ut. Lagstiftningen har också den normerande effekten att gener är betydelsefullt, trots att vetenskapen säger något annat (endast triviala saker som utseende skiljer människor åt genetiskt).
Människans genetiska ursprung är för övrigt lika känt och tillgängligt för alla, vi härstammar från Afrika (Tanzania om jag inte missminner mig).
Bristen på donatorer kan direkt härledas till tvånget att vara "känd". Fler barn skulle således bli till om donatorer fick vara fullständigt anonyma. Är icke-existens att föredra framför att inte få kännedom om en donator? Att Socialstyrelsen och IVF-klinikerna uppmanar donatorer att skriva brev invaggar dessa i förhoppningen att de i framtiden kommer bli kontaktade av barn de ger upphov till. Min lilla tanke med mitt första inlägg var att i all ödmjukhet upplysa om att detta sannolikt inte kommer att ske.
Ber om ursäkt för min usla svenska.
Halloj Give and live!
Hoppas allt gått vägen med brevet/boken! Jag är uppvuxen med mina biologiska föräldrar. Dessa har på intet vis brustit i sin omsorg om mig men vi är mycket olika, intellektuellt så väl som fysiskt. Om jag som tonåring fått reda på att jag hade andra biologiska/genetiska föräldrar hade jag jublat! Som vuxen vet jag bättre.
Jag tillhör dem som inte vill ha egna sociala barn. Ska, om allt går vägen, bli surrogatmamma när jag är färdig med donationerna.
Ville också gå med i Tobiasregistret men de ville inte ha mig! Jag väger tydligen för lite :( Då vikten har inverkan på fertiliteten äter jag litervis med gräddglass och chips för att "tjocka till mig" inför nästa donation om några veckor :)
De flesta är socialt närmast sin genetiska familj, tror du inte att detta förleder folk att tro att den genetiska identiteten är grundläggande hos en människa? Ska vi i lagstiftning understödja sådana idéer?
Jag skulle föredragit att donera anonymt men alla hamnar vi stundtals i etiska dilemman. Denna gång åsidosatte jag mina värderingar, för den viktiga sakens skull. Är mindre besvärad än de flesta av möjligheten att bli uppsökt, eftersom gener inte är av känslomässig betydelse för mig, mer än ur vetenskaplig synvinkel. Ett barn som på eget initiativ söker upp mig är mycket välkommet! Faktum är att nästan alla som uppsöker mig, av vilken anledning det vara månde (med undantag från religiösa mörkermän och Radiotjänst) är välkomna.
Jag valde att inte skriva något brev. Det är inte ett beslut jag tagit i syfte att missunna ett barn någonting, jag önskar alla barn all tänkbar lycka och välgång.
Men om jag plitat ner information om yrkestillhörighet, intressen och annat skulle jag kapitulera inför det jag inte tror på, det vill säga primitiva värderingar om blodsband och biologism. Jag vägrar att aktivt signalera till en främmande människa att min person är viktig för dennes identitetsutveckling eller för någonting överhuvudtaget!
Ha det gött :)
Lejla och Ullis skrev 2008-10-05 18:03:42 följande:
Give and Live: Du behöver väl inte bekymra dig om mottagarna, de får ju inte tillgång till det du skriver. Och självklart vill de ha dina ägg!
Barnet kommer knappast fara illa, oavsett hur du gör med brevet. Som privatperson är det faktiskt tillåtet att ibland låta känslorna styra över förnuftet :)