Underbart med bonusbarn!!!! =)

Jag har varit bonusmamma som ni nu kallar det i snart ett år o jag trivs super även om jag inte ser mig som en mamma på något sätt.. jag är bara en vuxen person till som tycker om den här 9åriga killen något enormt mycke.. Vi två har en helt underbar relation och jag har förklarat för honom att jag inte är hans mamma men att jag tycker om honom jätte mycke och jag kommer alltid finnas där för honom.. Det som är bra för våran "familj" är ju att vi inte har några problem med varandra.. hans mamma accepterar mig o låter mig ha han själv även om pappan inte är med, min kille har inga problem med hennes man utan vi alla kommer överäns och fokuserar på barnet. Barn känner ju av om man inte är enade och även om vi inte alltid tycker lika dant stöttar vi varandra framför honom och sen för vi en diskution vi vuxna imellan när han inte är i närheten.. Det tycker jag är en helt underbar lösning och jag är tacksam över att slippa alla andra känslor man hör talas om...

Man kan inte kräva att man ska älska andras barn men man ska absolut kräva att man respekterar och behandlar barnet väl, oftast växer kärleken till varandra i sambans med att man får minnen tillsammans.

Själv har jag gillat min lilla familj sen den dagen den hamnade i mitt liv =)

Det har ju med hur du är med dina bonusbarn o hur du behandlar dom.. barn tar efter oss vuxna något enormt mycke.. att du tycker det e jobbigt med styvbarn låter som pga hans tidigare förhållande med mamman o svartsjukan kommer fram.. du ser hans ex i barnen o tar därför avstånd istället för att se barnen för det dom är.. försök tänk på att deras förhållande är slut han valde att leva med dig och barnen kan ju inte rå för det!! Självklart vill barn att deras bialogiska förlädrar ska leva ihop o det kan man ju inte klandra dom för.. Men man kan förklara att mamma och pappa tycker fortfarande om varandra och älskar inte dom mindre för att dom inte bor tillsammans..
Tänk dig in i din killes situation att du hade barn sen tidigare som han inte gillade hur skulle du känna dig det då.. du skulle ju inte va super glad och tycka att det va väldigt jobbigt.. stt hsn inte älskade hela dig eftersom hans barn antagligen är hans allt.. jag tror att det viktigaste man kan göra för den som kommer in i en redan befintlig familj är att man tänker sig in hur alla andra måste känna det... det har i alla fall hjälpt mig jätte mycke!
Vill du ha ett bra förhållande med din kille måste du komma på en lösning.. för barn ser ingen som halvsyskon det e vi föräldrar som gör det..