Ni som haft moderkaksavlossning men fött syskon efter det

Hej!

Vill börja med att beklaga förlusten av era små! Det gör mig ont att vi som mist barn bara blir fler och fler..

I februari-06 förlorade vi vår son i sk. tyst moderkaksavlossning. Jag var då i v.36+4.
I juni i år föddes hans lillebror efter igångsättning i v.37+2.
I mitt fall så fann de ingen orsak till att min moderkaka lossnade.
Efter en massa provtagningar så visade det sig att jag är APC-resistens, jag har en ärftligt ökad risk för att bilda proppar. Men det kan enligt läkaren inte sägas att avlossningen berodde på det. Men för att vara på den säkra sidan så har jag gått under medicinsk behandling under graviditeten, från v.5 ätit Trombyl och från v.20 tagit Inohepp-injektioner. Jag har gått på täta kontroller både på vanliga MVC och på specialistmödravården. Flera tidiga ul och ett tidigt planeringsamtal med min läkare. 
Från v. 32 gick jag på regelbundna tillväxt-ul och flödesmätningar.
Jag fick från första början av graviditeten löfte om igångsättning, men inte något exakt datum utan det bedömdes efter hand när jag gick på tillväxt-ul. Från början så trodde jag inte att jag skulle orka att gå över den dag i graviditeten då vår pojke dog, men ju längre jag kom och med alla täta kontroller så kände jag mig trygg. När jag gått 37 fulla veckor( då är bebis fullgången) så gjordes bedömning om att en igångsättning var gynnsam.
Efter en mycket smidig förlossning föddes vår pojke, 3320 gram och 50 cm lång.

Undrar ni över något så är det bara att fråga!

Hej igen!

Vi diskuterade aldrig snitt, och det var inget jag ville heller. Jag har gått igenom flera vaginala förlossningar tidigare så just det skrämde mig inte. Då var jag mer rädd för att bli snittad.
Psykiskt mådde jag ok under graviditeten, oron började ju längre tiden gick. Jag pratade mycket om min oro med läkaren och sa att jag inte ville gå längre än till v.36+4, den dagen i graviditeten vår son dog. Men läkaren sa hela tiden att det är bra om barnet får stanna i magen så länge som möjligt för mognadens skull, men hon sa också att min psykiska hälsa vägte tungt, jag blev erbjuden att bli inlagd sista veckan innan igångsättning om jag hade känt mig tryggare med att vara på sjukhuset. Men jag stannade kvar hemma. Jag var på kontroll när jag var i v.36+4 och allt såg ok ut så då kände jag att jag skulle orka vänta hemma några dagar till. Jag hade ju hela tiden möjligheten att åka in om jag kände att det blev för mycket. 
Jag blev inlagd för igångsättning på em, fick då ett vaginalt piller som skulle få livmodertappen att mogna. Fick mycket molvärk och sammandragningar av den, men öppnade mig ingentling. Fick sömntablett för att sova några timmar på natten och det gjorde nog susen för tidigt på morgonen hade jag regelbundna sd med 8-10 min intervall.
9.30 var jag öppen tre cm. och då tog de hål på fosterhinnorna, då körde det igång ordentligt. Klockan 13.59 föddes vår son, så förlossningen gick mycket lätt och smidigt.
De hade x-tra bevakning på mig och barnet under hela förlossningen, så jag kände mig lugn och trygg.