Förlossningsrädsla(3dje barnet)

Jag har en liknande erfarenhet får nim andra förlossning. Hade värkar utan paus (varannan hanterbar ändå) och skrek efter smärtstillande, men bm lyssnade inte på mig.

Jag blev igångsatt och när jag äntligen skulle få eda (eller snarare när bm behagade kolla mig) så var jag öppen fem cm, men narkosläkaren fick vända i dörren för på dom 15 det tog för honom att komma så öppnade jag mig helt och 7 minuter senare var sonen ute. Det var också vädligt nära att bli urakut ks (jag märkte inget av detta, jag var helt borta) och förlorade en del blod efteråt pga livmodern inte drog ihop sig. Att få livmodern masserad igen fasar jag för.

Jag sprack inget heller, det blev inget urakut ks och sonen mådde bra redan från start så även här gick allt "bra", men jag vill INTE ha det så igen.

Allt som allt tog igångsättningen drygt 3½h från det att jag fick en bardkateter (vattenavgång utan värkar) och jag hann inte med.

Och nu sitter jag och inväntar att värkarna ska bli starkare och starkare då slemproppen släppte imorse och jag känner att det nu börjat. Min fasa är att det ska gå snabbt, men det verkar inte göra det, tack o lov .
Vi har 30 minuter att åka och det tar 45 minuter för barnvakten att vara här så jag har också funderat på hur snabbt det kan gå. Nu var ju min andra förlossning en igångsättning och jag vet inte om det hade gått så om det hade fått starta spontant.
Återstår att se .

Vad skönt med garanterad plats.

Ja, det är nog bra att prata igenom om hur man ska göra, men det där med värkar kan ju vara så luddigt också. Som nu så känns dom inte alls så mycket så när kommer dom riktiga, om du förstår vad jag menar? Jag får kraftiga värkar, men kanske inte den här gången?

Jag oroar mig för allt nu .
Har iallafall redan förvarnat barnvakten och ska be henne (min mor) komma om ett par timmar om det börjar kännas ordentligt då så at vi kan åka omgående så fort jag känner att det behövs och inte behöver vänta.

Har du långt kvar?

Ok, men då har du ju lite tid kvar. Passa på att ventilera och prata med din bm om din oro.
Jag har inte gjort det, dels för att jag haft många under den här graviditeten pga semestrar och sånt, och dels för att jag har förnekat det hela och inte velat tänka på det. Inte så lyckat när jag nu tänker efter .

Ja, hoppas det ska vara över snart. Jag är mest rädd för att få så intensiva värkar utan paus igen och ytterligare en bm som inte lyssnar ordentligt (jag ska undanbe mig förra bm i förlossningsbrevet, vill inte se henne igen).

Hoppas pyret vill stanna länge .

Jag tyckte det var jobbigt redan under förlossningen att det gick så snabbt. Jag hade noll koll på tid och rum och det skrämde mig väldigt mycket.

För min del är det det och värkarna som skrämmer mig. Fast egentligen skrämmer nog inte värkarna så mycket för skulle jag hinna få smärtlindring skulle dom ju bli hanterbara på ett annat sätt.

Här har det fortfarande inte satt igång ordentligt så jag är gott nervös nu .