Förlossningsrädsla(3dje barnet)

Verkligen ingen som kan ventilera o utbyta tankar/erfarenheter?

Jag har en liknande erfarenhet får nim andra förlossning. Hade värkar utan paus (varannan hanterbar ändå) och skrek efter smärtstillande, men bm lyssnade inte på mig.

Jag blev igångsatt och när jag äntligen skulle få eda (eller snarare när bm behagade kolla mig) så var jag öppen fem cm, men narkosläkaren fick vända i dörren för på dom 15 det tog för honom att komma så öppnade jag mig helt och 7 minuter senare var sonen ute. Det var också vädligt nära att bli urakut ks (jag märkte inget av detta, jag var helt borta) och förlorade en del blod efteråt pga livmodern inte drog ihop sig. Att få livmodern masserad igen fasar jag för.

Jag sprack inget heller, det blev inget urakut ks och sonen mådde bra redan från start så även här gick allt "bra", men jag vill INTE ha det så igen.

Allt som allt tog igångsättningen drygt 3½h från det att jag fick en bardkateter (vattenavgång utan värkar) och jag hann inte med.

Och nu sitter jag och inväntar att värkarna ska bli starkare och starkare då slemproppen släppte imorse och jag känner att det nu börjat. Min fasa är att det ska gå snabbt, men det verkar inte göra det, tack o lov .
Vi har 30 minuter att åka och det tar 45 minuter för barnvakten att vara här så jag har också funderat på hur snabbt det kan gå. Nu var ju min andra förlossning en igångsättning och jag vet inte om det hade gått så om det hade fått starta spontant.
Återstår att se .

Spännande att du sitter med värkar nu ju:)

Jag och min man har pratat lite om detta och han vill ju att när jag känner första värken så ska vi förbereda oss för att åka in snabbt, ringa barnvakten omgående o så. På den förlossningen jag ska föda har man garanterad plats, dvs de får inte skicka hem mig, utan jag är välkommen närsomhelst då jag känner att förlossningen har börjat o om jag känner mig tryggare där då jag absolut komma, de skickar inte hem en, vilket ju är toppen eftersom jag är så orolig...

Tänk att man alltid ska oroa sig för något...

Lycka till och hoppas din förlossning går strålande:)

Vad skönt med garanterad plats.

Ja, det är nog bra att prata igenom om hur man ska göra, men det där med värkar kan ju vara så luddigt också. Som nu så känns dom inte alls så mycket så när kommer dom riktiga, om du förstår vad jag menar? Jag får kraftiga värkar, men kanske inte den här gången?

Jag oroar mig för allt nu .
Har iallafall redan förvarnat barnvakten och ska be henne (min mor) komma om ett par timmar om det börjar kännas ordentligt då så at vi kan åka omgående så fort jag känner att det behövs och inte behöver vänta.

Har du långt kvar?

Ja jag är i vecka 23 så det är en bra bit kvar, men jag är sjukskriven nu pga kraftiga sammandragningar som kommer oavsett vila eller ej... Läkaren sa "detta blir en tidig bebis" sen vet jag inte vad han menade med det, men jag tar honom på allvar... tar en vecka i taget nu o hoppas att bebisen stannar tills en är klar liksom.

Bra att du förberett barnvakten o så. Mysigt, du kommer ju ha bebis i famnen i morrn senast jue:)

Ok, men då har du ju lite tid kvar. Passa på att ventilera och prata med din bm om din oro.
Jag har inte gjort det, dels för att jag haft många under den här graviditeten pga semestrar och sånt, och dels för att jag har förnekat det hela och inte velat tänka på det. Inte så lyckat när jag nu tänker efter .

Ja, hoppas det ska vara över snart. Jag är mest rädd för att få så intensiva värkar utan paus igen och ytterligare en bm som inte lyssnar ordentligt (jag ska undanbe mig förra bm i förlossningsbrevet, vill inte se henne igen).

Hoppas pyret vill stanna länge .

Ja jag ska dit nu den 16 september o så tänker jag verkligen ta upp mina tankar. Försökte mig på att tala med läkaren som sjukskrev mig, men det kändes bara dumt. Känns bättre att tala med min bm som känner mig, hon är så ödmjuk.

Ja dem värkarna är vidriga, man hinne rinta andas mellan dem o blir helt omtöcknadm, hoppas du får pauser emellan och att det ändå inte drar ut allt för långt på tiden. Bra att du frånsagt dig hennes vård i brevet, hon har inget hos dig att göra om hon är så nonchalant...

TS

Vi har oxå ca 45 min till MoraBB.
Min andra förlossning blev "hemförlossning" utan att vi planerade det för sonen hade jäkla bråttom.

Jag gick runt hemma med värkar ca 15 min sen bad jag sambo ringa till förlossning.
Vi fick komma dit även blivande storasyster.
Men vi hann aldrig dit för vatten kom, sekund efter kände jag hur bebis huvud kom ner i bäcknet, sekund efter startar krystvärkar som jobbar på (utan paus)
Så sambo ringde 112.
Under samtal avbröt jag honom för att visa att bebis huvud kom ner, jag stod så man kunde se bebishuvud mellan benen. Det sa han till SOSpersonalen så dom skickade en ambulans med blåljus NU o frågade om adressen stämmer o hur jag mådde.
Sambon skulle svara men jag avbröt honom med att han måste komma o fånga bebis.
Det gjorde han.
Så jag o sonen låg tillsammans o vänta på ambulans ca 5 min tror jag.

Så sonen kom ca 40 min efter första värkar.

Jag är inte orolig över att det kan hända igen.
Vi är mest nyfiken: kommer barnet nr 3 tidigt eller blir det övertid.
Sen undrar vi så klart VAR kommer jag att föda? hemma igen eller hinner vi till BB?

Vi skojar mycket att vi får tälta utanför Mora BB typ 3 veckor före.

Här är en till med förlossningsrädsla...tredje barnet o känner att jag aldrig varit så rädd som jag är nu! Vet egentligen inte vad jag är rädd för? Det är 10 år sen jag födde barn sist o tror att åldern och tiden gjort att jag blivit räddare!

Det där med att de ska gå fort vet jag inte.... födde min första pojke på 14 timmar efter en del komplikationer. Födde den andra pojken på 2 timmar efter igångsättning..... ska man va rädd för att det kan gå fort tro??

Vi bor oxå 45 minuter från BB!!

Kajak: Ja jag förstår att du är nyfiken på VAR det kommer ske:) Själv VILL jag att det ska ske på förlossningen o inte i hemmet...*hehe*

Jag vet inte heller riktigt vad jag egentligen är rädd för, men kanske är det det att jag adlrig fick prata igenom förlossningen med Smilla ordentligt. Att det faktiskt gick för fort för mig, fast jag inte insåg det förren nu? Jag vet inte... Det är i alla fall något som skrämmer mig något fruktansvärt, men jag sak absolut ta upp detta med min BM nästa gng jag ska dit, tror det är viktigt att ventilera ut sånt här redan nu...

Jag tyckte det var jobbigt redan under förlossningen att det gick så snabbt. Jag hade noll koll på tid och rum och det skrämde mig väldigt mycket.

För min del är det det och värkarna som skrämmer mig. Fast egentligen skrämmer nog inte värkarna så mycket för skulle jag hinna få smärtlindring skulle dom ju bli hanterbara på ett annat sätt.

Här har det fortfarande inte satt igång ordentligt så jag är gott nervös nu .

Oj Oj så du sitter fortfarande o väntar in att det ska dra igång ordentligt alltså:) Spännande spännande:) Ja värkarna i sig är jag nog inte rädd för, det är nog som du säger hastigheten liksom... Eller kanske mer att de ska bli så intensiva at tman inte får ngn andningspaus emellan...

Vårat första barn hade bråttom ut! 1h o 40min totalt..Var jätte orolig inför andra barnets nedkomst! Visste ju att det kunde gå ordentligt fort! var inte så rädd för att föda hemma..det går ju oftast väldigt bra när det går så fort!, men ville verkligen inte föda hemma med barnen som ser på..!
Vi hade problem med barnvakt som snabbt kunde komma på plats..så dagen innan bf åkte sonen till mormor o morfar o bonusen till sin mamma..! O tur var väl de..för dagen efter bf tittar en liten flicka ut hemma i sovrummet..! 40min efter första värk ligger hon på mitt bröst! två min senare anländer ambulansen..!

Hej alla gravida! Ville bara delge er min "nr tre förlossning"! Tvåan ploppade ut supersnabbt (ren tur att vi hann innanför dörrarna!) Det var också jobbigt-psykiskt- Flera veckor för tidigt och så snabbt. Trean däremot...tog ett dygn! Och då var jag igång när jag kom in på förlossningen. Öppen fem och värkar var tredje minut. Så slappna av,man kan aldrig förutsäga hur det ska bli. Så en klyscha på det: ingen förlossning är den andre lik