flera som känner likdant va inet rädd från förlossning första barnet ,men nu vill jag nästan inte tänka på det.

Jag och min sambo var både jätte peppade inför första förlossningen men den blev inte alls som vi hoppats.Vi som förberet oss med profylaxkurs och lärt oss profylax, dykmetoden och massor av sätt att hantera smärtan men sonen fastnade, det blev utdraget,allt stannade totalt upp i 2 timmar, följt av 5 timmars krystning, sugklocka, klipp som inte ville läka, styngd som gick upp osv. Inför att jag nu ska föda nr 2 var jag skräckslagen. Tänk om den här bebisen oxå fastnar, tänk om den inte kommer ut si sista sekunden som storebror gjorde utan hinner få syrebrist... tankarna om bebisens säkerhet upptog hela graviditeten...oro och åter oro. Jag fick tid hos aurora och för att göra en lååång historia kort så ska bebisen komma med planerat snitt nu den 26 aug. Jag som var så glad när vi åkte in och skulle föda storebror kände bara panik inför småsyskonets förlossning så knaäppt de kan bli

Jag tycker du ska tänka så att de flesta har det gått bra för. Det har gått bra för mig i slutändan oxå tillexempel, visst sonen fastande men han kom ut och idag är han en frisk 15 mån som röjer som en vilde här hemma. Jag kommer inte vilja gå igenom den förlossningen igen och riskera att samma händer nästa barn och har fått snitt MEN jag fick en frisk son utav den så man kan ju iaf säga att det gick bra.

Mitt tips är att förbereda dig väl gärna tillsammans med pappan. Läs på om olika saker, bedövningar osv. Så du känner dig trygg med rutinerna under förlossningen. Du vet inte än du kanske är en sån som kommer in och vips är barnet ute och du kan åka hem dagen efter pigg som en lärka. Det kan man inte veta förän man fött. Jag tror det kommer gå jätte bra för dig! jag kan berätta att känslan när man får upp barnet på magen är den mäktigaste jag varit med om. Detta varma lilla knyte efter allt jobb, underbart!!! Den känslan slår allt!!