Adopterade koreaner
Grattis, vad spännande att du ska bli mamma! Jag är också adopterad från Korea och har en son som är 5 nu. Var dock betydligt äldre än du, 39 när jag fick honom. Men jag är så tacksam att han kom! När jag såg och förstod hur enormt viktig jag är för honom fick jag också tillgång till min egen barndom, den jag upplevde innan jag kom till Sverige. Jag tänkte att hur skulle det vara för min son om jag och hans pappa inte kunde ta hand om honom och var tvungna att lämna bort honom? Jag insåg att det skulle vara en outhärdlig sorg för honom, hur förtvivlad han skulle bli. Det hjälpte mig att förstå min egen sorg och förtvivlan på ett djupare plan. Det har varit tufft förstås att få kontakt med alla känslor av sorg och smärta som jag kände i separationen med min biofamilj och mitt födelseland. Samtidigt så läkande och befriande! Har också tänkt mycket på hur det måste ha känts för min mamma att inte kunna ta hand om mig. Först när jag blev mamma kunde jag riktigt förstå vilken smärta det innebär för en mamma att behöva skiljas från sitt barn. Att få barn är ett av livets största under och för mig har det varit en fantastisk möjlighet till läkning och försoning med det som har varit. Läs gärna min blogg där jag skriver om dessa saker. http://mindlemothers.blogspot.com/ Vet inte om du känner till Adopterade Koreaners Förening http://akf.nu/ Där finns det många medlemmar med barn.
Önskar dig en fantastisk resa för dig och din familj, och den lilla eller lille som snart kommer!