rädd för allt!
Väntar mitt andra barn med BF i mars 2009. Men istället för att känna lycka över att få föda ännu ett mirakel till världen, så har jag drabbats av svåra ångestattacker, oro, katastroftankar mm.
Sover dåligt, gråter när ingen ser, fasar för missfall, för förlossningen (eftersom jag fick en del hemska minnen från den första) och för tiden efter graviditeten. Vet inte hur jag ska orka...
Rädslan finns där hela tiden och suger upp all energi.
Det har gått så långt att jag till och med hunnit "ångra" graviditeten. 
Vet inte riktigt hur jag ska gå till väga när jag berättar detta för BM vid inskrivningssamtalet i september. För jag måste berätta för någon, annars går jag sönder av all ångest. Det är nog också en av anledningarna till att jag skriver av mig här på FL.
Tack för att du läste.