Inlägg från: NervVraket |Visa alla inlägg
  • NervVraket

    klassens tönt

    Är en riktig hönsmamma.. Blev mobbad som liten och var klassens tönt LÄNGE.. nu är det över men nu har jag egna småttisar och är orolig över min äldsta, han börjar ju få kompisar och umgås med andra barn mer själv.

    ser lite tecken på att han är lite passiv i vissa situationer och gör som barnen säger ibland skrämmer mig lite då jag var likadan. är orolig för att han ska bli mobbad eller göra dumma grejer som andra säger åt honom att göra eller så blir jag väldigt sårad och ledsen när han blir ledsen när ett barn säger något elakt till honom.

    hur ska man hantera situationerna är jag lite för mycket på vakt när ska man säga ifrån? Vad ska man säga till honom vill inte göra honom till fobiker så han inte vågar umgås med andra. Nån som känner igen sig? Några tips??

  • Svar på tråden klassens tönt
  • NervVraket
    Svar på #1
    Varför blir du ledsen av att läsa min tråd?

    tack för svar förresten, verkar som om ingen verkar ha intresse inom mobbning områden förutom dem som en gång i tiden blev mobbade dvs JAG. Inte konstigt att mobbning fortsätter att öka när det finns så här lite intresse inom det. Skandal asså!!!
  • NervVraket
    Svar på #3
    Jag håller med om att självsäkra personer vanligtvis inte mobbas. Och att det är osäkra fega personer som mobbar för det mesta. Lära honom säga i från är det viktiga, just nu när dem är så små är det lätt hänt att dem inte gör det speciellt Linus.

  • NervVraket
    Svar på #6
    Håller med..
  • NervVraket
    Svar på #9
    Min Linus är oxå sådär otroligt snäll, ger saker till dem han tycker om som han själv vill ha för att han tycker om sin vän och skyddar sin vän när det blir tjafs och bråk, känns ju gulligt och så men jag känner precis som du att kanske andra barn de "dumma" kommer att utnyttja det. Att han kommer bli överkörd jag vill att han skall ta hand om sig själv i första hand och inte försöka vara andra tillags som jag var när jag var barn (säker därför jag blev mobbad).

    Men det behöver ju inte bli så självklart, utan det kan ju vara så att barnen uppskattar det som det blev med din lille.

    Men hur gör man då om man vill att barnen skall forsätta vara sig själv (sitt goda jag) men ändå vill uppmuntra dem att ta hand om sig själva oxå inte bara vara snäll mot andra utan även ta hand om sig själv för det är ju viktigare än att vara populär eller få en massa vänner tycker jag.
  • NervVraket
    Svar på #11
    Jag blev mobbad i 5 år jag hade ont i magen varje dag jag skulle till skolan, tillslut kändes det som om jag förtjänade att bli behandlad som skit...

    Jag kan säga ärligt att jag är nervös inför barnens skolgång men jag tänker positivt.

    Att nu när jag har haft denna erfarenhet kan jag själv lättare se ifall barnen skulle utsättas för sådant (även när dem inte berättar det) för det gjorde inte jag (jag berättade inte till mina föräldrar att jag blev mobbad.

    Så du kommer nog inte heller ha några problem med att känna på dig ifall något inte stämmer med dina barn i skolan om dem blir mobbade eller retade.

    Det är nog det ända positiva jag kan se med denna erfarenhet av flera års mobbning och sedan att jag är den jag är idag tack vare denna hemska erfarenhet.

    Och javisst jag skolkade men jag har läst upp allt igen på komvux, men jag tackar inte mina mobbare för ett ända skit och inte mina fröknar heller dem som tittade bort. Utan jag vet att WHAT COMES AROUND GOES AROUND...

    Dvs dem som mobbar har egna problem, och dem får egna barn nån gång i livet..Mitt liv har gått vidare..
  • NervVraket
    Svar på #14
    Skit i dem, förlåt dem så du kan gå vidare..Dem har det säkert jättebra.

    Av lärare oxå? på vilket sätt mobbade dem dig? Jag skall tillbaka till skolan igen till höst, tänker fan inte ge mig för någon annan.

    Går till skolan träffar nya människor och studerar, aldrig att jag håller mig hemma, tycker inte nån om det kan dem stanna hemma. Vem bryr sig.

    Tröttnade för länge sen att försöka anpassa mig till andra. Dem som mobbar är dem som skall bort från skolan inte vi.

    Dessutom vill jag vara en förebild för mina pojkar, numera är jag glad att gå till skolan. Menar inte att du behöver göra samma utan bara berättar om mig alltså..
  • NervVraket
    Svar på #17
    Jag känner igen det där lite grann, i högstadiet exempelvis fröknarna visste att jag var utfryst och inte hade vänner ändå sket dem i mig... ingen som tog upp det med mina föräldrar eller med mig.. dålig stil bland lärare som skall funka som stöd (förebild,vuxen kontakt eller bara nån att snacka med) finns massa sådana människor som jobbar med barn även idag.

    Sedan på gymnasiet var det en lärare som "umgicks" med de populära snobbarna på skolan medan de andra "mindre modemedvetna" eller "opopulära" behandlade hon som skit rent av!

    Det folk inte tänker på är ju att det finns även osäkerhet där, att de fröknar som väljer att "titta bort" själva är osäkra eller inte vågar stå emot... Medan om jag ser nåt sånt gör något åt saken.

    Dvs dessa "fröknar" var själva offer för grupptryck eller rädda att bli "opopulära" i de populäras ögon...Och de andra lika så FEGISAR....

  • NervVraket
    Svar på #18
    Jesper Juul? Låter intressant e det en författare vad heter hans bok/böcker?

    lite boktips från mig om hur man stärker barnens självkänsla..

    "Våga Vara" Jana söderberg
    "EQ på Svenska" Bodil (minns inte efternamnet)
  • NervVraket
    Svar på #19
    tänkte du prata om nåt speciellt inboxa gärna isåfall?
  • NervVraket

    Nån som har flera boktips??? Till de vuxna/barn jag har fler till vuxna..

    "Rum för dig" Lisa Fabre
    "Självkänsla nu" Mia Törnblom

  • NervVraket
    Svar på #15
    De flesta väljer att titta bort, som allt annat...Titta bara på vilken värld vi lever i? Barn svälter,dör,våldtas,säljs och vi lägger oss gott på kvällen. Hade alla gjort lite hade det nog inte varit såhär, samma är det med mobbning. Tror jag.
Svar på tråden klassens tönt