EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr11

Bara en nyfiken fråga, är det någon fler som råkat ut för första höstförkylningen?
Vi var på ÖF för två veckor sedan och mycket riktigt, förkylningen kom som ett brev på posten. Mikael har snorat i en och en halv vecka nu och det börjar äntligen avta.
Lill-älsklingen smittade ner mig också, har legat mer eller mindre däckad här hemma, det var en riktigt jobbig historia i år. Normalt brukar mina gå över på två-tre dagar men inte den här gången.
Har hållt mig lite från att skriva några dagar, håller på att bearbeta mitt eget lilla privata helvete, dvs Ms pappa. Vi kan av olika skäl inte kommunicera för fem öre (vilket i sig är sorgligt, vi är ju vuxna människor) och för någon vecka sen meddelande familjeenheten att han inte skriver under faderskapet. Han hänvisar till "kulturskillnader", tro det eller ej, men han menar att han inte kan skriva under eftersom vi inte är gifta. Det troliga är att det går till domstol, eventuellt DNA-test och kommer ta en evighet innan det är klart.
Nu när allt går så bra för M, han är nästan på normalkurvan vikt och längdmässigt, vikten har korrigerat sig gentemot längden, så nu ser han inte ut som en liten korv längre. Han kryper och har börjat ställa sig upp, maten fungerar, synen passerade han med MVG ska inte kolla igen förrän han är 4, hörsel är ok, bara lite platt skalle och då kommer den här skiten istället.
Känns banne mig som om jag lever i Glamour eller Days of our lives.
Skrålar högt och falskt;
Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år...
Grattis till min lille busunge som blir ett helt år idag!
Lite känslosamt är det, förra året vid den här tiden låg jag på uppvaket efter skrapning och idiotglodde på fotot dom kom upp med från neo och nu sitter man här med en liten goda i knät som aldrig är stilla mer än två sekunder.
Mikael tackar så mycket för gratulationerna.
Eller tja, han säger bababamamamagagagagadadada och det tolkar jag som tack.
Vi har haft så roligt idag!
Åkte till Täby i morse för att säga tack och hej till mitt numer fd jobb. M blev så sanslöst bortskämd med gullegull och kramar att det räcker för år framåt. Alla tanterna (de flesta är 50+) på huvudkontoret ojade och aahade sig över honom och han sken som en sol. Fick mitt arbetsbetyg och jösses, vilka superlativer! Om jag inte får nytt jobb med det betyget i bakfickan, då vete sjutton...
Sen har vi varit på neo på DS och hälsat på och träffat en hel räcka sjuksköterskor och barnsköterskor som allihop tyckte "ååååååh så söt! Och så stor han har blivit, är han verkligen ett helt år nu!" Det är så känslosamt att tänka tillbaka och så otroligt roligt att träffa dessa underbara personer igen, men nu var det på något sätt i lite mer ordnade former, inte detta kaos man befann sig i när M var inlagd. Fick torka ögonen en stund efter att vi lämnade huset. Även fast det är skönt att slippa sjukhusvård, så saknar jag dem. Knepigt.
Nu ska jag gå in i sovrummet och njuta av att titta på mitt lilla underverk innan det är dags att somna.
Hoppas att ni alla haft en lika bra dag som vi har haft!
Grattis till Adnis tjej och till Vidar. Hipp, hipp, hurra!