Problem med sköldkörteln? Del 10

Åh men det är en medlemssida... men spontant när jag såg ditt T4 och ditt T3 så låg de ju lågt även om ditt TSH låg normalt. Det som skulle kunna vara till hjälp är ju om de tog antikropparna på dig. Har du antikroppar så är ju något troligtvis snett. Vi är alla olika känsliga också. Det som vissa inte alls reagerar på ställer till jättelika problem för andra.

Jag hade ju t ex inte jättedåliga värden (långt ifrån PB's TSH t ex) men tjena, jag hade ju TPO på 1000. Det är långt över gränsvärdet. Inte undra 17 att jag stilla somnat in i en frusen komavärld. Och mina värden var på väg upp i rasande takt så det hade bara dröjt några veckor så hade mitt TSH varit rejält mycket högre.

anti-TPO är de antikroppar man mäter om man har Hypo och det finns olika ref.värden på dem. "Mitt" labb har 70 som övre gräns men det finns olika bud om den gränsen beroende på vem som testar. Vanligtvis ligger man bra mycket över den gränsen om man är obehandlad och sjuk så det brukar inte vara någon diskution om att något inte stämmer.

TRAK är den typen av antikroppar som Hyper har och de har en helt annan skala men jag tror man ska vara under 2 eller något sådant.

Jo det borde det vara. Jag ögnade snabbt igenom de olika sköldisvarianterna och såg då att det finns en hypovariant som har det som du beskriver.

FASS citat: Central hypotyreos ger lågt S-TSH och lågt fritt-T4.

Kan vara värt att kolla. Det går ju inte att bortse från hur du faktiskt mår faktiskt. Det som förvirrar är ju att ditt TSH visserligen rör sig men är klart normalt åt det lägre hållet och att T4 också ligger i det undre spannet.

Tilde å Nova skrev 2008-09-16 12:56:20 följande:

Men om du ligger så pass "bra" så borde förändringen komma ganska snart. Det tar en månad så där för kroppen att sparka igång ordentligt men sedan så blir det bara bättre, jag lovar! Sånt här tar tiiid.

Efter att jag kom ner så tog det väl gott och väl en månad innan jag plötsligt "vaknade" och började orka saker och sedan tog det ytterligare några veckor innan kilona började rinna av mig, smygande men dock. Idag har jag tappat uppåt en 7 kilo utan att göra ett dugg. Ja jag kan inte så göra så mycket eftersom jag haft dåliga järnvärden, varit rejält förkyld och nu senast varit tvingad till stillhet för att jag har oroväckande sammandragningar.

Hade jag kunnat röra på mig hade nog mer försvunnit misstänker jag. Men det är ju ingen stress, jag är ju preggofant så det är väl bra om jag inte rasar för mycket i vikt.

smultron smulan skrev 2008-09-21 12:43:29 följande:

väntar i Kina kön skrev 2008-09-25 19:09:42 följande:

Men varför sluta tvärt? Det verkar väl väldigt dumt. Du behöver ju Levaxinet och att hålla på sådär att rycka in och ur medicinering är ju inte bra för kroppen alls. Att dra ner lite på dosen så att du fick lugna dig lite vore väl ett bättre val i så fall.

Mina värden när jag kom under behandling var:
TSH 12 (0.4 - 4.0)
T4 16 (12 - 22)
T3 4.5 (3.6 - 6.3)

Anti-TPO-s 1000 (0 - 70)

Som du ser var mina T4 och T3-värden helt normala medan jag hade väldigt höga antikroppsvärden och mitt TSH rusade (jag har en labbrapport 5 dagar innan denna och hade då TSH 11 så TSH var på väg upp med stormsteg). Hade det gått några veckor till hade jag förmodligen rasat åt skogen i alla värden för det gick snabbt och återhämtningen med medicin har gått mycket långsamt. Mitt T3 fortsatte t ex att sjunka trots medicinering för att ligga som lägst (3.6) i april, 3½ månader efter att jag börjat äta Levaxin. Märkligt nog låg T4 stilla och TSH sjönk så sakteliga.

Jag mådde väldigt dåligt trots att vissa värden låg helt okej. Min vikt skenade, jag orkade inte röra mig, satt och frös och skakade oavsett hur varmt jag hade på mig, hade en tydlig svullnad på halsen, sov hur mycket som helst, tappade tussar av hår... listan var enormt lång. Jag tror iofs att anledningen till att jag reagerade så som jag gjorde berodde på att jag haft problem i åratal med en sköldkörtel som inte haft ordningen på produktionen av hormon (jag har varit en pendlare). När den till slut lade ner produktionen så behövdes det inte så mycket för att min kropp skulle reagera och ta stryk på det här viset.

väntar i Kina kön skrev 2008-10-02 19:12:19 följande:

Hu ja, det där med borrelia är inte kul. Hjärtat mitt åkte upp i halsgropen när min Lillstrumpa kom hem och hade blivit fästingbiten för en månad sedan. Tack ock lov så blev det inget av det.

Darling är färdigbehandlad nu och officiellt inte sjuk längre, men han kommer aldrig att bli friskförklarad. De närmsta två åren är de mest osäkra för uppstår metastaser så är det främst de första två åren som det händer. Nu ska han gå på kontroller var tredje månad och sedan blir det en gång om året tills det gått fem år. Sedan... ja, har inget hänt innan dess så är risken väldigt låg att han får ett återfall men som sagt, det kan aldrig uteslutas. Vi kommer att få leva med detta resten av hans liv.

Han är lugn och stark så jag har gott hopp om att det kommer att sluta väl och det är så skönt att se nu när håret så smått börjar komma tillbaka. Hans ögonbryn har kommit den här veckan! De är mest som skuggor ännu men det är en så skön påminnelse om att det är över nu, åtminstone för den här gången. Till våren kommer han nog att envisas med slutspelsskägg som vanligt igen - om nu HV-71 går till slutspel förstås.

Det är väl aldrig så att livet går sin "gilla gång" tycker jag, men om en sak går snett så kommer ofta följdreaktioner på något vis. Det goda i situationen är väl att detta har svetsat oss samman rätt ordentligt och vi har verkligen kommit underfull med att vi trivs tillsammans. Vi har haft långa tunga perioder ihop när vi inte sett så mycket annat än hemmets 4 väggar och varandra och det är inte alla förhållanden som tål det.

Men visst, jag hoppas att det ska ljusna lite nu. Om inget annat så för att det tar så mycket på en att vara gravid i det senare skedet och att en bebbe tar mycket kraft. Det räcker liksom så bra "bara" det.